Jag har verkligen försökt vara positiv. försökt vara stark och ignorera att allt bara tycks rasa omkring mig. Men det GÅR inte längre. jag är så trött på att varje dag ska behöva var en kamp, att ingenting är njutningsfullt längre. Att allt bara går ut på att ÖVERLEVA. Jag är trött på att mestadels behöva trycka i mig en gammal brödskiva eller euroshopper nudlar enbart för att få bort magontet, att jag inte längre äter måltider för att det är GOTT. jag är trött på att gå utan mediciner, och ha konstiga ryckningar i armar och i nacken, jag är trött på att inte kunna sova för att när jag lägger mig i sängen så blir det kaos i hjärnan och alla bekymmer som jag tryckt undan under dagen kommer alla fram på en jävla gång, jag är trött på att inte kunna ge min katt riktig kattmat, jag är trött på att ha huvudvärk hela jävla tiden och inte ha några tabletter att ta mot det, och jag är trött på att frysa i hjäl så fort jag går ut för att jag inte har några vettiga vinterkläder, och jag är trött på att behöva tigga en brödlimpa av pappa och sen komma på att jag ändå inte har något smör.

Jag har fixat alla papper och ansökningar till socialen, men det kommer aldrig in några pengar. för dom har "så mycket att göra". är ledsen och arg och uppgiven och fick sån panik att jag gav mig på rakbladet innan i dag. Mina armar blir bara fulare och fulare, tusentals ärrbildningar toppat med cigarettmärken som inte vill läka. När jag gick på mediciner grät jag i princip aldrig, nu gråter jag tio gånger om dagen enabrt för att jag är så fruktansvärt frustrerad över att INGENTING  NÅNSIN går min väg.

Vill må bra, kunna skaffa mig ett jobb igen, ha normal inkomst som jag själv förtjänat, kunna köpa gardiner och blomkrukor till min kala lägenhet, kunna röka när fan jag vill och äta varm mat en gång om dagen.

Det här är inget värdigt liv. inget liv jag är stolt över. och dessutom ett liv som bara blir värre och värre. jag har vägrat självmordstankar dom senaste månaderna, inbillat mig att jag är starkare än så. Men nu känns det så lockande...att försvinna...att lägga sig och veta att man inte måste upp till samma elände nästa dag. att alting bara bara skulle bli mörkt. och alla bekymmer skulle försvinna.

ska gå och möta älskling vid tåget nu. är glad att jag har honom i alla fall.

man får vara glad för det lilla.

men det börjar bli svårt.

Klockan är mitt i natten, kaj har precis gått och däckat och jag sitter mest och lyssnar på skithög musik och dricker rödvin. Har varit en trevlig kväll, med trevliga människor och Marcus botade min migrän med nån sorts akupunktering(stavning?), så till slut kunde jag med vara med och festa i stället för att ligga inne i sovrummet och spy.

Min svacka börjar ge med sig och jag börjar känna mig helt ok igen. Fortfarande inga pengar, och tusen andra bekymmer. men har helt enkelt bestämt mig för att jag VILL leva, och tänker göra allt för att fortsätta göra det. Livet kan försöka knäcka mig bäst fan det vill. jag har styrkan och viljan, och tänker INTE ge upp.

Man måste ha varit nere på bottens botten för att uppskatta dom små sakerna här i livet. Begär knappt nånting alls nuförtiden för att känna mig tacksam, eller glad och nöjd. ALLT är bättre än att ligga på golvet och skaka och gråta och leka med raklblad för att dämpa ångesten. Är så FRUKTANSVÄRT tacksam för dom människorna som finns omkring mig, hade aldrig klarat mig annars. Att det faltiskt finns människor som bryr sig om mig och hjälper mig så gott dom bara kan.

Är alldeles för full för att skriva märker jag. ska försöka hinna in i sovrummet, och krypa ner brevid den bästa i hela världen.

Börjar bli knäckt av mitt eget liv. Har nu gått utan pengar i...ja?...jag vet inte ens. Har INGET ätbart hemma. Får sno toapapper på offentliga toaletter och tigger mat hos alla jag hälsar på. Har skickat in alla papper till försäkringskassan och nu kan det ta upp till ytterligare en månad innan jag får pengarna. OM jag ens får min sjukskrivning godkänd. Med min underbara tur, så får jag säkerligen inte det.

och snart jul och allt. jag och kaj är hemma hos honom nu. ingen av oss har pengar och ingen av oss är särskilt uppåt. Inte ens en fylla för att bedöva sig kan man unna sig. Och dessutom har jag varit utan mediciner i 6 dagar nu och har fått extrema utsättningssymptom. yrsel, stickningar och domningar i händerna och fötterna och huvudet känns allmänt konstigt. och det känns som jag är på väg att gråta precis hela tiden. Denna veckan har jag knappt kunna ta mig ur sängen. har massa huvudvärk varje dag, och tvätten och disken ligger i stora högar och jag orkar inte ta tag i absolut nånting alls. Försöker verkligen rida ut den här stormen och ÖVERLEVA men allting har bara fallit. ingenting är bra. och jag har inte det minsta glädjeämne som kan ta mig i genom dagarna. Ett ynka choklad skulle kunna ljusa upp hela min dag. så jävla patetiskt.

och så jävla omänskligt att behöva leva såhär.

INGEN människa ska behöva leva såhär. Den enda skillnaden på mig och en uteliggare är att jag har en säng.

Vet fanimej inte hur länge till jag står ut.

Vill bara ha ett normalt liv. behöver inte ens vara ett lyckligt sådant. bara jag har grunderna för att överleva. som mat. till exempel.

får försöka leva på kärlek. Men det blir man tyvärr inte mätt på.

Har varit en jobbig vecka. Har mått mkt dåligt mestadels av tiden och haft massa ångest och sömnproblem.

Fortfarande inte helt ok. Men försöker förneka. Är i karlshamn hos honey. I går var vi på fest hos fritte och i dag är det slappedag, vi har precis varit ute på stan och käkat pizza och strax mitt huvud med sin jävla värk vila mot soffkuddarna.

Det tär så mkt på en att inte ha några pengar, och inte veta hur lång tid det är tills jag får pengar. väntar fortfarande på papper från försäkringskassan för att kunna ansöka om sjukbidrag denna månaden.

Och jag är egentligen glad över att få en månads sjukskrivning för jag skulle inte fixa att jobba just nu. inte alls faktiskt. Och med jobb där man faktiskt har ansvar för människor, vill jag vara fan så mkt mera skärpt i skallen än vad jag är just nu.

Funderat lite på att man kanske skulle ligga ine på PIVA ett tag. Jag får så dumma tankar på kvällarna och jag skulle själv känna mig tryggare med folk omrking som har uppsikt. och där det alltid finns någon att prata med och jag skulle helt enkelt bara behöva släppa ALLT. och försöka komma upp på fötter igen. utan nånting som distraherar hela tiden.

vi får väl se vart det bär hän.

MÅSTE ta och fixa internet hemma. Börjar bli trött på att gå till bibblan så fort jag får nät-sug. Saknar att kunna skriva när jag vill, hänga med i omvärlden på facebook och följa alla bloggar. Kajs brorsa hade ett datorbord som jag kanske ska få, sen ska jag beställa internet. en sak i taget. just nu försöker jag mest få ordning på min tillvaro överlag.

Är sjukskriven fram tills den sista november, och ska förhoppningsvis kunna börja på nån sorts praktik efter det. Vi ska bara se i fall den höjda dosen på mina mediciner funkar. orkar inte med fler sammanbrott. eller fler turer till PIVA eller akuten. Vill bara må bra. Jag kräver inte att vara överlycklig. Bara att vara...ok...liksom.

Har varit en helt ok helg. i fredags kom kaj och sen kom david och calle på ett par öl. och i lördags hade jag och älskling myskväll med hemmalagad mat, vin och hyrfilm. Och nu är jag ensam igen. men det är nyttigt att sakna. jagförstår inte par som orkar umgås varenda minut av varje dag. Jag kräver min ensamhet då och då, precis som kaj gör. så det funkar skitbra!

I dag blir det inga större utsvävningar. låna lite böcker, gå och handla det nödvändigaste sen hem och diska och rengöra köksmattan så jag äntligen kan få den på plats. Börjar bli mysigt i min lägenhet nu. trivs kanon, både jag och katten. fast henne ser jag så sällan. hon är inne och äter och powernappar en liten stund sen är hon ute resten av dygnet. och hon har inte gått vilse än, vilket hon ALLTID gör när jag flyttar annars. skönt.

Är trött. undrar när det ska bli ordning på sömnen. har i alla fall slutat med sömntabletter. det är jag riktigt stolt över.

tjing

Fick nyss förnedra mig själv och ringa till en vän till familjen, den ENDA jag känner som har nåt så när gott ställt, och be om ett lån. Det var pinsamt, hemskt och jag skämdes ögonen ur mig. Han gick med på det, med löftet om att få tillbaks varenda krona innan årets slut. Han har gott om pengar, men är väldigt mån om dem och lånar i PRINCIP aldrig ut pengar. Men han hörde väl hur desperat jag lät. Och nu ska jag möta honom vid banken i morron eftermiddag. Ska bara låna så jag kan betala hyran och dom andra räkningarna, inte en krona mer. Jag har tillräckligt med skulder som det är.

Jag hatar bara att behöva förnedra mig själv på detta sättet. jag VILL ju klara mig själv. jag VILL kunna betala mina egna räkningar och min egen mat. Jag HAAAATAR!!! attt snylta. Det får mig att känna mig ännu mindre. ännu mera värdelös. Men jag måste behålla min lägenhet, annars går jag under.

På onsdag ska jag till vuxenspyk. hon ska sjukskriva mig. hon bedömde efter vårt senaste möte på PIVA att jag verkligen gått ner mig denna gången och inte fixar vare sig jobb eller praktik just nu. Utan behöver att andrum att ta mig upp, ett andrum att jobba med mig själv. och blir bra igen.

Då slipper jag i alla fall socialen ett tag och får vara parasit under försäkringskassan i stället. hoppas dom är bättre. och MÄNSKLIGARE.

I övrigt är allt mest stiltje i dag. likgiltlig. är i krokås och tvättar och har snyltat kaffe hos syster. och ska sno en mjölk med mig hem med.

tragiskt.