Som ni nog märkt så har det blivit ett enormt långt uppehåll här i bloggen. Jag har tänkt lägga ner den helt och radera, men det har tagit emot. Tröttnade på att alla visste allt om mig. Hur jag mådde, vad jag gjorde, pratade bakom ryggen på mig, blev stämplad som "hon med psykisk sjukdom". Det var skönt att ingen helt plötsligt kunde läsa till till om vad som hände i mitt liv, finns så många där ute som är nyfikna på "fel sätt". Droppen var helt enkelt när jag blev nekad sommarjobb på grund av min blogg.

Men jag kommer börja skriva här lite smått igen. Kanske inte lika privat som innan, vi får se.

Så vad händer i mitt liv nuförtiden då?

jobbar heltid på ett äldreboende här i stan, går fortfarande på regelbunden terapi, jag är fortfarande tillsammans med världens finaste kaj och vi har det lika bra som vi alltid haft, vi har börjat leta lägenhet så vi äntligen kan bli sambos nån gång- det är svårt att hinna med och träffas nu när jag jobbar så mkt- och det är tärande för oss båda, mitt mående går upp och ner- VÄLDIGT upp och ner, har börjat glida in i nån sorts deppression igen på senaste- antagligen på grund av att jag jobbar mer än vad jag egentligen klarar av- men jag är så fruktansvärt envis, jag SKA leva livet i hög fart, har nån sorts "duktighets-komplex" som gör att jag vägrar ge upp, ska helst göra tusen saker samtidigt.

Och inser vilken skillnad det är på mig nu och för 1 år sedan. Då kunde jag knappt ta mig ur sängen, ännu mindre få på mig kläder eller borsta tänderna, och mina dagar bestod i princip av piller och alkohol.

Jag MÅSTE låta mig själv förstå att jag faktiskt har förändrats, att det faktiskt HAR gått framåt, att jag faktiskt klarar av så mycket mera än vad jag tror.

Men jag mår inte helt bra. inte ännu. Borderlinen ligger i blodet, och går inte att tvätta bort..

På onsdag ska jag till läkaren på vuxenpsyk, har inte träffat en läkare på enormt lång tid nu. Jag vill ändra min medicinering, gillar inte seroquel. Jag blir mest fet av den. och jag orkar inte med den här ständiga oron och inre stressen och alla panikångestattackerna. Jag har inte TIIID med sånt nu!

Har egentligen alldles för mkt att skriva, det blir så när man inte skirvit på flera månander.

Men jag måste ta lite i taget, har tusen ord i mitt huvud egentligen, och jag lägger ner för i dag.

hörs kanske i morron.

 

mia

22 oktober 2011 10:48

Välkommen tillbaka! Missed u!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Bläddrar bakåt i min blogg och blir ibland riktigt illa till mods. Läser om inlägg med droger, överdoser, rakblad och blod och sjukhus, PIVA, intensiven och en total ovilja att leva. Och inser en sak jag borde tänka på oftare, hur jävla långt ja...

    Jag gick länge runt och tyckte att alla att män var rövhål. Mina erfarenheter sa detta till mig. Av dom 6 pojkvänner jag haft så har fanimej alla varit kompletta skitstövlar,psycho, manipulerande och stampade ner mig tills jag var absolut in...

Jag är en sån som väldigt sällan får biverkningar av mediciner, ja förutom viktuppgången då. Men en rolig sak är att seroquel har som sällsynt biverkning "ökad sexlust", och så har även mirtrazapin. Och DOM är dom enda biverkningarna jag åkt på. På B...

    Haft tele-tid med läkaren nu. Jag hann knappt säga något innan hon typ nästan skrek JAG SKRIVER INTE UT BENSO!!! eeehhh jag sa inte det heller? Hon frågade om jag ville bli inlagd. Jag sa nej, att om jag är inlagd kan jag inte knarka och...

    Ibland saknar jag personen jag en gång VAR. Hon var så annorlunda. Hon hade så kul. Hon sparkade ångesten i röven och levde som morgondagen aldrig fanns. Hon hade aldrig tråkigt. Var hon rastlös, tog hon en spontant tåget till en annan sta...