För 2,5 år sen satt jag på första gången på intensiven, en solig eftermiddag. mitt i sommaren. Jag hade slangarna kvar när pappa kom för att hämta mig, jag minns att jag hade en alldeles för stor blå sjukhusskjorta på mig. och sköterskan hade stuckit fel i min arm så det var stora blodfläckar på mina byxor.Pappa var röd i ögonen när han kom in och kramade mig. och jag orkade inte ens skämmas.

åkte direkt från sjukhuset till psykjouren i olofström.

Jag skulle även tvunget in i affären och köpa cigg minns jag. när jag gick där i mina blodfläckiga byxor, trasig hoddtröja, smutsigt hår, rödgråtna ögon och bandage på handen efter kanylen så har jag nog aldrig känt mig så galen.

DÅ insåg jag hur sjuk jag verkligen var.

hur långt jag låtit det gå.

Det värsta är att jag nu, 2,5 år senare inte känner mig ett dugg friskare.

och jag blir så rädd när jag tänker på att jag kanske aldrig kommer bli frisk.att jag inte ens vet hur de är att vara helt frisk. fri från demonerna i huvudet. hur det känns att känna sig fri, att känna harmoni, att känna lycka.

att tycka om livet.

människor som säger "ta tag i dig själv", "ryck upp dig", "alla har det jobbigt ibland, livet ÄR inte roligt alltid". det är människor som aldrig har spenderat en natt på toalett golvet med så mkt ångest att du kräks och dunkar huvudet mot golvet för att få bort det.

det är människor som aldrig har suttit på sängen och svalt 3 kartor sömntabletter frö att man inte ser nån annan utväg att tysta rösterna. det är människor som aldrig har låst in sig på toaletten på jobbet och gråtit och sen gått till chefen och sjukanmält och sagt att man fått migrän.

det är människor som aldrig skurit upp armarna med rakblad för att man desperat försöker omvandla den inre smärtan till en mer hanterbar yttre smärta.

det är människor som aldrig aldrig känt den hopplösa känslan: JAG VILL INTE DÖ JAG VILL BARA INTE LEVA.

Har lite planer på att lägga ner bloggen.

faktiskt.

får återkomma om det.

Varför vill jag alltid ta livet av mig?

=(

När jag var i dom tidiga tonåren nånstans och faktiskt en liten bit upp på gymnasiet med så gick jag alltid runt och propagerade att smink var så himla fel, att naturlig skönhet vard det bästa och retade mig på alla tjejer som kladdade ner sig mig med massa sörja i ansiktet. och jag tyckte bara dom blev fulare av det.

och sen HATADE jag rökning, och klagade på alla rökare i klassen hur farligt det var och hur äckligt dom lukatde och sa att jag skulle minsann aldrig börja med den äckliga osmakliga skiten!

Vilken är det som sminkar sig som en hora och röker som en bortsbindare i dag?

ja , just det.

Jag och broder Martin fick för oss att bygga lite i dag:

    resultatet blev en skit bra skohylla!:

I dag fyller min blogg hela två år!!..:D

Det har varit en konstig vecka.

jag har varit på bra humör nästan hela tiden. weird. ingen särskild anledning. men ibland måsta jag TVINGA mig själv upp ur det svarta träsket med våld annars överlever jag inte.och jag har aktiverat mig ganska mkt. fylleslag i karlskrona, fylleslag i krokås, thaikäk och bio med niclas och lite annat smått och gott. jag tycker om att ha folk omkring mig nu. så jag slipper tänka.

jag VET att ju att jag kommer ramla ner igen, för det är ju så den här sjukdomen fungerar. så jag måste njuta av varje sekund jag är uppe.

i dag har vi käkat pizza hos sandra, gott som fan. och jag tänkte väga mig, men struntade i det. jag tror ändå att jag väger rätt lagom nu. orakar inte bry mig om småsaker längre.

pappas tjej har varit här på middag med och dom sitter i soffan i soffan och dricker kaffe nu. dom är sååå söta!! och hon är så snäll och omtänksam och BRA för pappa och bryr sig om oss "barn" med. dom är hur nykära som helst, och jag hoppas det håller. jag gillar henne!

Denna helgen har jag bestämt mig för att ha en hemma-helg. jag måste spara på pengarna lite. ingen krogrunda på ett par veckor till. ska promenera läsa lite och säkerligen umgås massa med mina systrar. skicka in en jobbansökan med som  jag suttit och filat på flera dagar. jag SKA ha jobbet.

puss mina gullvipps!

Ingen blogglust just nu, därav tystnaden. kommer nog inte skriva på några dagar till så ni vet.

puss