Jag trodde inte jag skulle märka en sån extrem skillnad på mig sälv utan cipralex, än med cipralex.

Det känns alldeles för tydligt. Jag får starka ångestattacker lite då och då som är så intensiva att jag får magont och mår illa. Har en mkt obekant känsla i kroppen, som jag inte alls känner igen. Det finns ingen annan beskrivning för den än helt enkelt..konstig.

Jag känner mig nervös och orolig fast det inte nödvändigtvis finns nåt att vara det för. Ja förstår nu verkligen varför det är sånt tjat att man ALDRIG ska sluta rakt av med psykofarmaka, utan trappa ner stegvis.

Eftersom cipralexen bedövat och begavt så många känslor i mig, så får jag nästan en chock nu när bedövningen liksom släpper och precis allting kommer upp till ytan igen.

Jag är helt plötsligt mitt "riktiga" jag igen, utan några som helst kemiska substanser i kroppen. så det här är alltså sån jag är?

tacka fan för att jag började med medicinen i första taget då.

i övrigt en helt ok dag dock. har fått massa saker gjorda. sen har jag hälsat på familjen holmström, och kidnappade axel en stund så vi gick ner till affären sen fikade vi och sen hjälpte jag dom utslitna småbarnsföräldrarna med att bada axel och så där...jag är en snel syster..:D

och i kväll ger jag blanka fan i att alla jag känner ska ut och festa. jag har huvudvärk och ångest och ska bara läsa "s/y glädjen" sörpla kaffe och säkert messa en del med.