Har en alldeles alldeles BRA dag i dag. Som alla som har mig på facebook vet så började den inte så bra med tandläkarbesök, lagade en tand och drog ut en visdomstand. Men eftersom bedövningssprutorna inte tog, så fick dom ta hela ÅTTA stycken innan jag var helt bedövad.

Och eftersom jag spänt mig och i princip slutat andas och skakat och ömsom hyperventilerat i en 1,5 timmes tid så när jag reste mig så bara blev allting svart och jag ramlade i backen..

Var bara borta nån halv minut och slog som tur var huvudet i den mjuka stolen, men det var himla obehagligt. Men nu är det gjort, nu är HELA KÄFTEN PÅ MIG FIXAD! INGEN MER TANDLÄKARE PÅ LÄÄÄÄÄNGE!!!...:D

Efter att jag varit hemma och vilat lite och återgått till mitt normala jag så vandrade jag ner till stan igen, lånade två filmer på bibblan, bland annat SJUKT bra "Pans labyrint" som jag precis sett. Och sen var jag på ICA och köpte hem massa gott till mitt nya nyttigare jag: vindruvor, bananer, körsbär, isglass, påskmust light och en påse morötter. Ska gå ner cirka 7-8 kg fram tills sommaren tänkte jag. och jag är sjukt motiverad! så det ska nog gå bra...snart kanske jag kan knäppa jackan igen...:P

nu ska jag strax färga håret. ska gå från rödtott till brunett, trött på att vara röd i huvvet nu. Och det sägs att mörkt hår passar jättebra när man har ljusa ögon, så kör på det!

och efter det ska jag kolla på andra filmen jag lånade, som jag glömt vad den hette.

Helt enkelt en MYSDAG bara med mig själv!..:)

Förra omröstningen avslutad. 52% tittar alltså i andras badrumsskåp! märkligt fenomen det där. jag gör det själv också, men VARFÖR?? vad tror man man ska hitta liksom??

ny omröstning nu ------->

Wow, första gången på nästan en vecka som min dator gått med på att komma in på min blogg.

och bara för det så har jag inte tid att skriva nu.

Skriver i kväll mina sockerhjärtan!

Mitt humör är en jojjo i en mixer. Det svänger och vänder precis hur det vill. precis HELA TIDEN.

Vaknade i morse, var deppig. 2 timmar senare var jag hyperglad och var ute och powerwalkade med en helt galen energi. Kom hem, diskade..lyssnade på nån låt med Apocalyptica, bröt i hop. Bara sådär. Tårarna ville inte sluta rinna. Som om jag satt på en kran, satt på köksgolvet i en timme och bölade.

Blev pigg. möblerade om. blev inte nöjd, och möblerade tillbaks allting. Dansade och sjäng till Beatles. Började rensa garberoben. Tappade en glödlampa, glassplitter över hela golvet, Blev vansinnig och började kasta grejer omkring mig och slängde in en kaffekopp i väggen. och gick och morrade och fräste i ett par timmar.

Satt gråtande i duschen en timme.

Blev glad igen.

och nu är jag mest...ingenting?

orkar inte med dom här extrema vändningarna. Blir helt utmattad. och uppgiven, med tanke på att att seroqel tar man JUST för humörsvängningarna, som är typiskt för borderline.

Min hjärna är bara ett stort ihoptrasslat garnnystan som ingen, och minst jag själv, vet hur man ska reda ut.

uppgivet var det ja.

...Jag som tänkte raka benen och under armarna i dag....några tips på hur man gör det utan rakhyvlar?...

Självskadebeteende är nog det värsta jag försökt göra mig fri från. Värre än både droger och alkohol. Beroendet är så fruktansvärt STARKT, och den ångestdämpande känslan jag ENBART kan få av rakblad och andra vassa föremål, det är en känsla som jag aldrig aldrig kan känna med NÅN annan ångestdämpande åtgärd.

De senaste två dagarna har varit läskiga. Mitt goda humör fick ett bakslag i nacken och jag föll ner igen, som en tung sten utan att kunna hindra. Jag tog sönder flera rakhyvlar och sparade alla dom hypervassa rakbladen i burk. Driften är så STARK. Ångesten och obehaget som har kommit över mig dom senaste dagarna skriker åt mig att använda rakbladen.

Harförsökt ta fler aångestdämpande piller om dagen och plus ta sömntablett så jag kan sova. Men det hjälper inte!!

Jag vill bara skada mig själv. förstöra mig själv helt, som nåt sorts straff för den värdelösa människan jag är.

MEN JAG LYCKADES, slängde ALLA rakhyvlar och rakblad ute i soptunnan, UTAN att ha använt dom en endaste gång.

En litet steg för världen. Ett stort steg för mig.

jag klarade mig.

för denna gången..

Men ÅÅÅHHHHA vad trött jag är på den här meningen : "alla mina hederligt och slisamt i hop jobbade skattepengar går bara till alla jävla drägg som går hemma och inte gör ett skit"

SERIÖST? tror ni verkligen att det är så??

Använder ni inte sjukhusvård? går ni aldrig till biblioteket? kör ni inte på vägarna byggda av skattepengar? skickar ni inte era barn till gratis skola?

Det är FÅ kronor som går till oss "drägg", ni ska inte tro att vi lever i lyxliv. faktum är vi knappt kan leva alls. och tror du inte i princip alla av oss HAR jobbat, KOMMER att jobba eller VILL jobba??

Man KAN inte gå på socialbidrag i flera flera år, det är en total omöjlighet. Man tvingas så småningom ut på praktik eller de jobb som finns.

Så sitt inte och tro att hälften av er jävla lön går till "såna som mig".

Ok?

tack.

fuckers

Det finns nåt som fortfarande genomsyrar hela mitt humör. En tagg som är ittiterande, som gör att jag inte kan vara fullt glad och uppåt.

DESSA FÖRBANNDE PENGAR!!

Det står mig upp i halsen att aldrig kunna betala alla räkningar, skulder upp över öronen, bara ha matpengar i cirka en vecka, sen leva helt utan pengar resten av månadens TRE veckor. Min livsstil är inget annat än existensminimum, så det är ingen "lyxfälla" vi snackar om här. Jag bränner inte pengar på onödiga saker, eller ja ok cigg är jävligt onödigt. Men i övrigt går mitt liv ut på att pyssla i hop så jag kan äta några dagar till, se till att ha basvaror hemma som kaffe, toapapper och kattmat. Och för att kunna det som måste jag TIGGA. tigga tigga och åter tigga.

Mest av pappa, jag börjar skämmas nu. Han behöver sina pengar SJÄLV, och skulle inte behöva ge bort till sin struliga men VUXNA dotter hela tiden.

Och Kaj, älskade älskade kaj. Jag lever på honom mestadels av tiden. han betalar all mat, cigg, hyrfilmer, godis osv osv när vi ses. Och det börjar sticka i mig av dåligt samvete. Man ska inte behöva lägga halva sin inkomst på sin flickvän..=/

Jag borde ha vant mig vid det här laget att leva fattigt. Men det är faktiskt en sak som man ALDRIG vänjer sig vid, eller kan bli lycklig av...