godmorron mina vänner!

duschad och påklädd och redo för en ny dag. eller nåt. ska in till stora staden och lämna min lönelapp, gå till arbetsförmedlingen,sola,handla mat,och kanske ta en fika med.

börjar känna en viss.....hoppfullhet? ringde till vuxenpsyk och hade panik för att jag började må så himla dåligt igen. hon tyckte jag skulle höja medicinen 5 mg till och rekommenderade mig att börja med samtalen igen. jag vill inte gå på några jävla samtal. har dom inte hjälpt mig innan, så lär dom inte hjälpa mig nu heller.

det finns inget annat att göra än att ta alla krafter jag har kvar och reda upp mitt liv. ta tag i saker och ting. i stället för att gömma undan det, och hoppas att det ska lösa sig själv. jag vill verkligen inte må så här,livet måste innehålla så mkt mer än att gå runt och ha ångest.

jag vill LEVA! och jag vill njuta av det.

jag är väldigt fattig. det är jättetråkigt. giv en slant till en dam i nöd!

jag behöver nya skor. folk klagar på mina håliga gympadojjor hela tiden. att det ser så himla white trash ut. så ge mig lite pengar, ok?

nej nu ska jag slänga i mig en kopp kaffe, borsta stråna på huvudet, och sticka. tjingeling! 

nu ska jag gråta lite och lyssna lite på tori amos.

tori amos- winter

så var denna helgen med förbi. öl hos dennis i fredags, kalas för martin i går, hem till dennis igen sen i dag var vi i kyrkan för dom ringde för mormor, och vi tände lite ljus och så. och nu har jag varit och käkat pizza med alex och nu är det typ kväll igen.

dagarna bara flyger. 

jag är bara allmänt förvirrad just nu. både uppe och nere. och jag vet varken ut eller in. så länge jag håller mig sysselsatt så flyter det på. men när det blir stilla och jag börjar tänka då börjar ångesten äta av mig. jag skulle behöva en push åt rätt håll. jag har själv ingen motivation eller lust just nu. försöker bara ta mig igenom dagarna och fylla dom med ågorlunda vettiga saker, och försöka gå en hel dag utan ångest.

men det är svårt.

nu kaffe, överbliven tårta lite msn och sen en film kanske. vem vet. 

Nu är jag full och har fått yvonnes porrskor på mig.

I natt fick äntligen mormor somna in. precis innan hon försvann hade hon ropat på alla sina barn, även mamma. när hon sen var försäkrad om att alla var där hade hon bara somnat.

jag har varit där nu och tagit ett sista farväl. dom har gjort henne så fin. med läppstift och öronhänge och finkläder. precis som hon allatid brukade se ut.

var fint att ha den sista bilden av henne, i stället för den sjuka personen i sängen.

flaggan är på halvstång och det känns så konstigt. fast man visste att det skulle hända. jag saknar dig redan mormor.

jag hoppas du får träffa mamma, morfar och erwin där du är nu.

jag älskar dig och jag saknar dig.

vila i frid älskade älskade mormor. 

jag mår faktiskt inte så där jättebra. börjar inse det. men vill inte acceptera.

hade jag fått välja hade jag legat på sängen hela dagen. men saker måste göras, jobb måste skötas, vänner måste träffas och mat måste lagas.

sover inte i sängen. men vill bara ligga och titta i taket eller ut genom fönstret. försvinner in i mitt eget huvud allt för ofta.

vill inte svar i telefon, sms eller msn. men gör det ändå. för att hålla mig själv i gång. och inte bli isolerad.

folk säger ofta till mig att jag är vacker, söt, charmig och fin. jag kan själv verkligen inte se det där.

känner mig inte alls fin. när allting rasar så rasar också självfötroendet.

och jag fattar inte vad D håller på med. vad vill han? vad vill han inte? och vad vill JAG??

jävla cipralex jag ska stampa på er och spola ner er i toaletten, ni ska ju hjälpa mig!!

dock en hyffsat bra dag på jobbet. ska i morron söka jobb på hästtorgskiosken, anna sa dom behövde folk där så jag fick numret och så. steka hamburgare är ju bättre än att va fattig.

snälla svacka, försvinn snart. jag vill ha mitt liv tillbaka.

mormor lever än. det är helt otroligt att hon orkar. varit där halva dagen i dag med. och vi har ätit middag hela släkten där, och jag bara insåg hur fruktansvärt mkt jag kommer sakna dom där sammankomsterna i mormors hem.

hon har inte varit vaken nånting i dag. eller pratat. men hon hör oss när vi pratar. det är jag helt övertygad om. bara sitta och hålla hennes hand och prata om ditten och datten betyder nog mycket. jag tror hon har en hemsk ångest just nu.

jag har inte fått nåt vettigt gjort på flera dagar. mest gått i dvala känns det som. ska ta mig i kragen och jobba 7-16 i morron i alla fall. och köpa cigg. har snålat som fan. för jag inte ens orkat ta mig till affären.

lite kaffe till och msn....sen säng 

Ingen riktig lust att blogga just nu. därav tystheten.

sitter hos mormor hela tiden och väntar på att hon ska få somna in. det är olidligt att se henne sån här. så mkt smärta, och knappt medveten om omvärlden. dom har tagit ut droppet och allting. och nu återstår bara väntan.

hon började bli blå om fingrarna i dag. det gör ont i hela mig.

och när hennes syskon var där i dag och tog farväl av henne brast det helt.

så konstigt att gå runt i hennes hus och veta att snart ska det inte bo någon mormor där. ingen som bakar bullar, kokar kaffe, lagar kalops, stryker strumpor och ingen att gå till när jag blir ledsen.

ingen som kör och hämtar mig när jag bråkat med någon, ingen jag kan sova på soffan hos när jag inte har nånstans att ta vägen. ingen att röka med och prata skit med.

älskade mormor. du kunde levt 20 år till. jävla cancer. 

det är så skönt ändå att hon slipper vara ensam. det har varit folk där och avlöst varandra sen i går. alla hennes barn och barnbarn och syskon.hon är så älskad av så många att hon vet nog inte ens om det själv.

mormor. som har blivit min enda modersgestalt sen mamma dog.

ingen mormor, ingen morfar, ingen farmor ingen farfar. det börjar bli tomt.

jag har ingen lust att göra nånting. så jag går och lägger mig på soffan igen.