Vi har precis ätit lite middag med familjen och pappas nya flickvän(säger man så i den åldern?).

var första gången jag träffade henne, och hon verkar faktiskt riktigt trevlig och snäll. och jag tror hon är bra för pappa, han har varit så ensam. så jag tycker det är roligt att dom träffats. och det verkar rikigt seriöst med.

Dock kan jag inte låta bli att att tycka att det fortfarande känns lite konstigt. nån annan kvinna vid mammas plats vid matbordet, nån annan  bredvid pappa i soffan och nån annan i mammas sida av dubbelsängen. hon finns fortfarande kvar här i huset på så många sätt. jag kan fortfarande se henne framför mig vid spisen lagandes mat, eller mitt över mig vid köksbordet och dricker kaffe, på toaletten och fönar sitt hår, eller ute på trappan med en tidning. och jag hör hennes skratta ibland, och hennes röst när hon ropade på mig.

Men det är 6 år sen nu och det är dags för pappa att släppa in någon ny här i huset.

man ska inte vara ensam resten av livet när man bara är medelålders.

på tal om nåt helt annat nu då så ska jag ut på en blåsig vinterpromenad och ska dra på mig 2 par byxor, 3 tröjor, raggsockor., jacka mössa halsduk och vantar. blir nog bra det.

tjingeling!