Direktlänk till inlägg 17 maj 2011
Visste väl att mitt val att ha en sån här personlig och utlämnande och ärlig blogg skulle bita mig i röven nån gång.
Min sommarjobbs-chef har av nån extremt konstig anledning suttit och läst min blogg (hej hej gunilla!). och tydligen merparten av mina forna jobbarkompisar med.
Jag har jobbat på samma ställe i 11 somrar och var helt tvärsäker på att få jobb där i år med. Har ju alltid skött det och mina sjukdagar under sommaren kan räknas på en hand.
Men nej, inget jobb i år. Jag är ju en SJUK människa som chefen uttryckte det. Det skulle kännas oroligt och osäkert att anställa mig.
Men det konstiga är att jag varit "sjuk" dom andra somrarna med, och det har gått utmärkt ändå. Skillnaden var bara att att hon inte VISSTE OM det då.
Folk är helt enkelt rädda för att jobba i hop med människor med psykiska problem.
Man får en stämpel.
En extrem besvikelse att bli diskreminerad på detta sättet.
Men efter att syrran ringt och frågat ut henne vad i helsike hon höll på med, så fick hon dåligt samvete (MED RÄTTA), så fixade hon en tid hos en annan chef på ett annat ställe som kanske möjligtvis kunde ha jobb till mig.
Men det känns ändå ledsamt och skitjobbigt. Jag älskade att jobba där, och tyckte så mkt om mina arbetskamrater. Men tänker inte sätta min fot där mera. Uppenbarligen pratas det om mig, och jag kommer ALDRIG känna mig välkommen där mera.
En 11 år lång era, slutade i dag.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 |
6 |
7 |
8 |
|||
9 | 10 |
11 | 12 | 13 |
14 |
15 | |||
16 |
17 | 18 | 19 | 20 |
21 |
22 | |||
23 |
24 | 25 |
26 |
27 |
28 |
29 | |||
30 | 31 |
||||||||
|