Ja, jag fick ett sammanbrott i måndags. hur mkt jag än kämpade emot. Skar armarna med ett gammalt rakblad som var så slött att jag gav mig på köksknivarna i stället. som en galning. nu bara svider det och kliar och är fult.

Kaj kom som en räddande prins med rödvin och fick gömma alla vassa föremål. Drack mig full. bedövade mig. ända ut i fingerspetsarna.Började svamla om självmord med kaj, och gjorde honom skitledsen. ville bara försvinna, försvinna försvinna.

Och när jag började bli sugen på tyngre droger...kokain, amfetamin och heroin så fick jag tvinga mig själv att skärpa mig. Att ta mig upp. resa mig ur sängen och bestämma mig för att ta i den här motgången med klar hjärna. utan droger. utan alkohol. bevisa för mig själv att jag är starkare än så.

Men man blir trött. trött på att aldrig ha nåt flyt. att allting bara faller så fort man tror att allt ordnat sig. att jag aldrig aldrig får vara helt lycklig. eller bekymmersfri.

Får panik av mitt tomma kylskåp, min obetalda hyra, att se hur allt tar slut efter hand. kaffet, toapapper, mjölken, brödet och nu är det tomt. Fick åka ner till krokås för att äta i dag. tror inte det är nyttigt att gå utan mat för länge. och Kaj, min älskade älskade kaj han hjälper mig så gott han bara kan. han har bjudit mig på mat och cigg under veckan. Men nu är också HANS pengar slut och jag känner mig ännu jävligare. som bara snyltar. som tigger och ber och börjar fundera på om dom har härbärge i sölvesborg där man i alla fall kan få äta.

Huvudet snurrar och maler, kan inte hämta ut medicinen för den kostar 200 kr. inga sömntabletter kvar, sitter uppe hela nätterna och glor håglöst på tvn och klappar freja som inte anar något ont alls.

Håller på att överklaga min handläggares beslut, men det tar TIIIIIID. OM jag ens vinner överklagan, så kan det dröja veckovis innan jag får pengar. så många processer, så många papper så många telefonsamtal.

jag älskar ju min lägenhet. jag älskar mat. jag älskar att röka. jag älskar att kunna köpa pizza på helgen och dricka öl. jag får ge upp allt.

På grund av ett idiotiskt misstag. att inte skriva in sig på arbetsförmedlingen min första arbetslösa dagen. Det var väldigt väldigt VÄLDIGT dumt av mig.

uppenbarligen.

Inte på topp. försöker mest bara fortsätta andas. och försöker få i mig i alla fall ett mål mat om dagen.

resten får vänta.

hur länge. det vet ingen.

 

Malin

28 oktober 2010 13:21

Man kan alltid be kyrkan om hjälp...få matpengar iallafall...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Bläddrar bakåt i min blogg och blir ibland riktigt illa till mods. Läser om inlägg med droger, överdoser, rakblad och blod och sjukhus, PIVA, intensiven och en total ovilja att leva. Och inser en sak jag borde tänka på oftare, hur jävla långt ja...

    Jag gick länge runt och tyckte att alla att män var rövhål. Mina erfarenheter sa detta till mig. Av dom 6 pojkvänner jag haft så har fanimej alla varit kompletta skitstövlar,psycho, manipulerande och stampade ner mig tills jag var absolut in...

Jag är en sån som väldigt sällan får biverkningar av mediciner, ja förutom viktuppgången då. Men en rolig sak är att seroquel har som sällsynt biverkning "ökad sexlust", och så har även mirtrazapin. Och DOM är dom enda biverkningarna jag åkt på. På B...

    Haft tele-tid med läkaren nu. Jag hann knappt säga något innan hon typ nästan skrek JAG SKRIVER INTE UT BENSO!!! eeehhh jag sa inte det heller? Hon frågade om jag ville bli inlagd. Jag sa nej, att om jag är inlagd kan jag inte knarka och...

    Ibland saknar jag personen jag en gång VAR. Hon var så annorlunda. Hon hade så kul. Hon sparkade ångesten i röven och levde som morgondagen aldrig fanns. Hon hade aldrig tråkigt. Var hon rastlös, tog hon en spontant tåget till en annan sta...