Har gått in i nåt sorts ingemansland igen. jag bryr mig inte. inget känns viktigt och jag förstår inte meningen med...nånting...egentligen.

Då är det fan bättre att vältra sig i ångest, för då KÄNNER man i alla fall nånting. man vet att man lever.

Min andra hälft sandra var här i dag och sorterade upp räkningarna, efter räknat i hop det kom vi fram till att jag ligger cirka 3000 back. så jag valde ut lite räkningar på måfå och betalde dom i kväll. resten får helt enkelt gå till kronofogden. jag skiter i vilket. för jag kan ändå inte göra nånting åt saken.

var på möte på arbetsföemedlingen i går. min handläggare och min läkare på vuxenpsyk hade tillsammans kommit fram till att det bästa för mig är ett så kallat rehabiliteringsprogram som dom har. Det kändes så SKÖNT att dom förstod utan att jag inte ens sagt nåt att jag inte klarar av att bara kastas ut o ett heltidsjobb och "vara som vanligt igen". och att vara timvikarie grejar jag inte alls. att aldrig veta var när eller hur man ska jobba, att alltid kolla telefonen och ha ont i magen för att att man kanske slängs ut på ett ställe man aldrig varit innan.

Så i detta programmet blir det att jag börjar med praktik, sedan så smått börja arbetspröva för att till slut kunna börja jobba på ett vanligt heltidsjobb igen.

För jag VILL ut i arbetslivet igen, men i små steg. vänja mig. hinna läka. känna att jag FIXAR det. annars blir det bara skit av allting ändå.

Sommaren ska jag jobba i alla fall. På mitt gamla jobb. det känns tryggt och invant och förhoppningsvis mår jag mycket mycket bättre då.

Min handläggare på arbetsförmedlingen var positiv i alla fall, han sa att jag hade många bra utbildningar och väldigt lång arbetslivserfarenhet. så det ska enligt honom inte bli några bekymmer alls att hitta ett jobb senare.

en tyngd mindre på mina axlar i alla fall.

Men det är något som gnager i mig. som inte vill släppa. som maler och maler och maler. och jag käkar magkatarr-tabletter som godis eftersom jag bara spyr och har ont i magen hela tiden.

jag vill hoppa 5 år framåt. och då ska jag vara lycklig. jag ska vara gift med kaj. jag ska ha fina barn. bra ekonomi. solen ska skina på mig och jag ska inte längre ha en klump betong i magen varje morron. utan bara njuta av livet jag har kvar.  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Bläddrar bakåt i min blogg och blir ibland riktigt illa till mods. Läser om inlägg med droger, överdoser, rakblad och blod och sjukhus, PIVA, intensiven och en total ovilja att leva. Och inser en sak jag borde tänka på oftare, hur jävla långt ja...

    Jag gick länge runt och tyckte att alla att män var rövhål. Mina erfarenheter sa detta till mig. Av dom 6 pojkvänner jag haft så har fanimej alla varit kompletta skitstövlar,psycho, manipulerande och stampade ner mig tills jag var absolut in...

Jag är en sån som väldigt sällan får biverkningar av mediciner, ja förutom viktuppgången då. Men en rolig sak är att seroquel har som sällsynt biverkning "ökad sexlust", och så har även mirtrazapin. Och DOM är dom enda biverkningarna jag åkt på. På B...

    Haft tele-tid med läkaren nu. Jag hann knappt säga något innan hon typ nästan skrek JAG SKRIVER INTE UT BENSO!!! eeehhh jag sa inte det heller? Hon frågade om jag ville bli inlagd. Jag sa nej, att om jag är inlagd kan jag inte knarka och...

    Ibland saknar jag personen jag en gång VAR. Hon var så annorlunda. Hon hade så kul. Hon sparkade ångesten i röven och levde som morgondagen aldrig fanns. Hon hade aldrig tråkigt. Var hon rastlös, tog hon en spontant tåget till en annan sta...