Direktlänk till inlägg 11 maj 2011
Sen jag höjde dosen på seroqulen så känns det mer och mer som jag går in i nån slags bubbla. En bubbla där inga känslor finns. Blir mer och mer lik en robot i stället för människa. Den tar bort ALLT utom ångesten. Ständig magont oro nervositet, men får inget utlopp för den eftersom jag är så instängd i det här vadderade rummet. Går bara på som en mekanisk leksak, gör allt jag ska, äter när jag ska, sover när jag ska, utan nån som helst tanke bakom nånting.
Vet inte om jag vill fortsätta med den här medicinen. Känner inte igen mig själv längre. Och den hjälper ju ändå inte mot mitt största hot, ÅNGESTEN.
Sa detta till läkaren i måndags och sa att jag hellre vill gå på cipralex och lyrica som jag gjort innan, men hon vill jag ska fortsätta med seroqulen nån månad till innan jag kan säga att den inte fungerar. Hon ville till och med höja den 200 mg till.
Men jag vägrar. Jag vill inte vara den här själlösa roboten mera.
Och jag märker att jag börjat sluddra ibland när jag pratar, och mina ögon ser ständigt halvöppna, nästan sovande ut.
Om man bara kunde gå helt utan mediciner. Vara sitt rätta jag. Men det vågar jag inte. Fan vet vad som skulle hända då.
Nu ska denna roboten ner till stan och handla grejer till potatisgratäng, det blir lyxmat i dag.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 |
6 |
7 |
8 |
|||
9 | 10 |
11 | 12 | 13 |
14 |
15 | |||
16 |
17 | 18 | 19 | 20 |
21 |
22 | |||
23 |
24 | 25 |
26 |
27 |
28 |
29 | |||
30 | 31 |
||||||||
|