Har i dag hämtat ut och tagit första dosen på den nya medicinen. Venlafaxin krka heter den visst. och till skillnad från cipralexen så ska den hjälpa BÅDE mot deressionen och ångesten. Så jag förlitar mig till den här medicinen nu och känner mig hoppfull. Måtte den hjälpa mig upp!!!

Har även fått nya sömnpiller i dag, zoplikon. oskcå dom mkt effektiva, så nu ska man få sooooova på nätterna med i stället för att planera självmord.

i övrigt har jag ätit glass på stan i dag och solat benen.

Vad gör man egentligen när man inte har någon livslust kvar? när allt man tänker på är att ta slut på det. att den tanken inte försvinner. när man inte ser nån som helst mening med att leva vidare sitt liv. att man planerar, väntar på rätt tidpunkt. funderar på praktiska saker. och liksom inte riktigt  är med i den riktiga världen. utan helt lever i sin egen hjärna.

en hjärna där det inte finns några fina tankar kvar längre. att man är så förstörd, så sönder. när man har sökt hjälp, men det inte blir bättre för det.

när man maktlös och helt utlämnad åt sina egna tankar.

jag vet inte vad jag ska göra. självmordstanken gnager och gnager och vägrar ge sig.

jag orkar inte må så här. och folk flyr mig i stället för att stanna kvar. när jag som mest behöver dom.

det känns som jag redan är död. det finns inget liv i mitt hjärta eller min själ.

and you are the first one to go...

Folk är typ rädda för mig nuförtiden och undivker att umgås med mig. jag antar att do inte vet vad dom ska säga eller hur dom sa bete sig, eller att jag ska smitta dom med depression i deras lyckliga liv. jag vill ju bara att dom ska vara HELT SOM VANLIGT mot mig. jag saknar mina vänner.

och börjar känna mig riktigt riktigt utstött och ensam.

När blev världen så elak?

OK, nu har ni möjlighetan att fråga ut mig. precis om vad som helst. med 200 läsare så känner jag att jag är skyldig er något.

fråga på...jag kommer svara på VARENDA fråga.

Huvudet bara snurrar, och tankarna vimlar. jag är så förvirrad och uppe i varv och orolig och så många saker att ta in på en gång. vad sysslar jag med? varför är jag så dum mot mig själv hela tiden? varför tycker jag inte MITT liv är lika mkt värt som alla andras? varför försöker jag ta slut på det hela tiden? varför är JAG som JAG är?

Var på vuxenpsyk i dag och pratade min min läkare där , hon blev väldigt upprörd över att jag varit inlagd och jag var inne hos henne läääänge. hon fick mig att öppna mitt inre för en gångs skull...men bara lite lite..och väldigt försiktigt. jag berättade mkt som jag inte berättar för någon annan. hon var så bra och lyssande och fick mig att känna mig mindre galen utan bara inse at jag är sjuk. som en fysisk sjukdom fast den syns inte. hon tyckte inte jag benägen att jobba eller börja på praktik och sjukskrev mig tills sommarjobbet börjar. För jag SKA sommarjobba. jag BEHÖVER det.

sen gjorde hon så eftersom jag snart är utförsäkrad från alfakassan och kan få pengar från försäkringskassan i stället.

Sen tog hon bort cipralexen och satte in en ny antidepressiv medicin som är mer inriktad på ångest. plus at hon höjde dosen på lyriacn och plus att jag ska få nya, bättre sömntabletter.

MEN jag får inte ha hand om medicinerna själv, utan storasyster ska ha ansvar för som och bara dosera ut exakt så mkt jag ska ha och sen ha dom hemma i sitt hus så jag inte kan nå dom. eftersom jag överdoserar gång på gång  på gång.

och det känns faktiskt skönt. för nu KAN jag inte överdosera. och det känns skönt att inte ha det alternativet.

nu ska jag skärpa mig. försöka fokusera på det viktigaste. skaffa egen bostad som prio nummer ett nu. och när socialen får sjukintyget från socialen över hur dåligt jag mår så blir det nog fart på dom. hoppas jag.