Min självdestruktiva sida börjar ta lite för extrema former nu. I måndags natt fick jag en rejäl ångest-attack och tog självklart fram rakbladet. Men det blev inte som det brukar när jag skär mig. jag hamande i nån sorts trance och kunde inte sluta skära, och jag kände ingenting så jag skar bara djupare och djupare. och plötsligt vaknade jag upp ur min trance och insåg att hela lägenheten var nerblodad. soffan, hela tvrumsgolvet, toaletten, mattorna, dörrarna och köksbordet och till och med kylskåpet och när jag tittade ner på armen så syntes den inte längre för allt blod och det bara fortsatte forsa. fick panik och ringde först till kaj sen till sandra, sen till ambulansen. för jag försökte ju inte ta livet av mig, vile bara dämpa ångesten.

ambulansmännen kom och stoppade den värsta blödningen med kompresser och körde mig till akuten.

Fick sy cirka 11 stygn på 5 olika alldeles för djupa sår. sen blev det raka vägen till PIVA i karlskrona. massa samtal och blev sen inlagd och hade extrakoll hela natten, dvs. någon som satt brevid min säng hela natten.

morgonen efter blev det ännu mera samtal med läkare. dom fixade en plats på psykavdelningen i karlshamn, men jag ville inte. jag hatar att vara på sjukhus och lovade att ha någon hos mig bara jag fick åka hem. så det fick dom ju gå med på till slut. och kaj har varait vid min sida ända sen jag kom hem. och min familj är skitorolig för att lämna mig själv igen.

Sandra hade städat min lägenhet när jag var i väg och hon hade fått en chock av allt blodet, och till och med drömt mardrömmar om det sen. och jag mår så dåligt över att dom ska behöva se sånt, eller ens behöva gå runt och oroa sig för mig.

Men jag KAN INTE HJÄLPA DET. det är som om min hjärna lever ett eget liv just nu. den vill bara att jag ska skada mig och hade inte kaj varit hos mig hade jag säkert skurit upp mig själv ännu mera.

jag VILL inte sluta mitt liv en blodpöl.

vet inte riktigt vad det är med mig. riktigt SÅ HÄR konstigt och dåligt har jag nog aldrig mått, det känns som jag är en helt annan person.

men jag är SÅ fruktansvärt tacksam för människorna runt omkring mig som bryr sig och älskar mig.

speciellt Sandra och min älskade kaj, ni är GULD VÄRDA.