Jag väntar. Och väntar.

NÄR ska jag ramla igen? litar inte ett skit på lyckan. Den är skör. Alldeles för skör i mitt liv. Vågar inte njuta av att må bra.

Bara väntar på nästa nederlag, näst käftsmäll som får ner mig på jorden igen. Så jag kan må som jag är VAN vid. Det här konstigt,obekant, vet inte hur man hanterar lycka. Det sjuka känner jag till, det friska känns läskigt.

Så här harmonisk har jag inte varit på månader. Till och med år.

Allt flyter. det skrämmer mig. jag har aldrig tur, så varför skulle jag ha det nu? Hur lever man lyckligt? Jag har ingen jävla aning.

Den här MARIA känner jag inte till. Hon ler, skrattar, sover gott, älskar alla omkring sig och beter sig som att hon faktiskt är....lycklig?

Jag väntar. Och väntar.

Snart bör jag falla igen..