Har varit helt medicin-lös nu i några dagar och hade förväntat mig det värsta. Att jag typ skulle gå in en djup depression eller börja skära mig eller hamna i en psykos eller nåt. Men konstigt nog mår jag BÄTTRE än vad jag gjort på länge!

Jag har äntligen fått mina känslor tillbaka, och dom glada känslorna har jag verkligen saknat mest av allt. Efter att ha levt avtrubbad i flera månader på grund av seroquelen så kom detta lite som en chock. En positiv sådan.

Så nu börjar jag fundera på om jag verkligen ska hämta ut nya tabletter på onsdag när jag får pengar, eller om jag ska testa att leva helt medicinfri. Tar inga benso, inga sömntabletter, inga antidepressiva eller stämningsreglerare, INGENTING!

Helt galet, har inte varit utan mediciner sedan 2006.

Men kan ändå inte riktigt koppla av för jag är livrädd att plötsligt händer det ändå, när kroppen hinner i fatt. Och är skiträdd att jag ska bli jättedålig och hamna i en psykos som jag gjort förr, jag kan verkligen inte tro på att min kropp skulle klara sig utan kemikalier.

Så nu har jag hamnat i ett jobbigt dilemma. Lägga av helt, eller börja med dom igen för säkerhets skull?

För första gången på länge drömmer jag inga mardrömmar, jag har inga sjuka sockersugs-attacker, jag har inte problem med magen som jag alltid får av medicinerna, jag går inte runt halvsovande hela tiden utan är full av energi.

Och jag tänker bra jag faktiskt har det just nu. Jag har äntligen eget boende, en pojkvän som jag älskar och till och med ett jobb ju.

Men jag går som vanligt bara runt och väntar på att allt ska falla.

Det har det ju alltid gjort förr, precis när jag trott att allt har ordnat sig.

Så varför skulle det vara annorlunda denna gången.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Bläddrar bakåt i min blogg och blir ibland riktigt illa till mods. Läser om inlägg med droger, överdoser, rakblad och blod och sjukhus, PIVA, intensiven och en total ovilja att leva. Och inser en sak jag borde tänka på oftare, hur jävla långt ja...

    Jag gick länge runt och tyckte att alla att män var rövhål. Mina erfarenheter sa detta till mig. Av dom 6 pojkvänner jag haft så har fanimej alla varit kompletta skitstövlar,psycho, manipulerande och stampade ner mig tills jag var absolut in...

Jag är en sån som väldigt sällan får biverkningar av mediciner, ja förutom viktuppgången då. Men en rolig sak är att seroquel har som sällsynt biverkning "ökad sexlust", och så har även mirtrazapin. Och DOM är dom enda biverkningarna jag åkt på. På B...

    Haft tele-tid med läkaren nu. Jag hann knappt säga något innan hon typ nästan skrek JAG SKRIVER INTE UT BENSO!!! eeehhh jag sa inte det heller? Hon frågade om jag ville bli inlagd. Jag sa nej, att om jag är inlagd kan jag inte knarka och...

    Ibland saknar jag personen jag en gång VAR. Hon var så annorlunda. Hon hade så kul. Hon sparkade ångesten i röven och levde som morgondagen aldrig fanns. Hon hade aldrig tråkigt. Var hon rastlös, tog hon en spontant tåget till en annan sta...