Det bara slog mig. i sommar har jag gått på psykofarmaka i FYRA år. inga uppehåll. dock en hel del byte av mediciner.

jag vet ju inte ens vem jag är UTAN piller längre. Vem mitt RIKTIGA "jag" är.

Nån som minns?

jag minns henne inte.

så himla läskigt egentligen.

Mitt humör hr varit väldigt gott på senaste. men i dag började det krypa neråt igen. Mina få slantar är nu helt slut. och det är 3 veckor till lönen. och nu är det killebom och allt. och busspengar till jobbet...mat...cigg...

jag blir så jävla deppig av att inte ha några pengar.

Man blir så himla handikappad. AHHHHHH HELVETE!!!!

Ska i alla fall kolla på en lägenhet till, en etta med egen uteplats. om den är ok så tar jag den så jag kan flytta nån jävla gång.

har dock varken soffa, dator som funkar och tvn ha stått i olas garage i hundra år och lär nog inte funka den heller.

jag är bara sur i dag. på allt.

och sur på att hårfärgen redan försvunnit ur håret. kassa jävla färg. på att mina enda byxor jag passar har gått sönder över hela knät. på at jag bara har 3 cigg, och måste spara spara spara och nikotinsuget är uppe i olidlig nivå nu.

på att jag måste jobba länge i morron, när vi ska i väg sen. och måste stressa så hemskt. på att jag inte kan köpa någon dricka på killebom i morron.

På att M är ett jävla rövhål och bara ljuger ljuger ljuger.

på att mitt liv bara suger ibland.