Mitt humör går fortfarande alldeles för mkt upp och ner. och det kan vara extremt jobbigt när man som jag var i måndags  på ett extremt osocialt och deppigt humör och inte ville prata med NÅGON. Också så har man ett jobb som KRÄVER att man är käck och trevlig social och go och glad kexchoklad. jag hade sååååå ONT i mihna käkar när jag kom hem efter att ha fejskrattat och spelat som värsta teaterapan och varit den där käcka goa skämtsamma maria som vårdtagarna tycker om.

Resten av kvällen ville jag bara vara själv och stängde av telefonen och satte mig ute och läste och pratade inte med någon resten av kvällen.(och tog ett glas rödvin)

dagen efter var allt som vanligt igen.

och i dag är jag ledig och det är så skönt att inte känna kravet på mitt humör på mina lediga dagar. det är det bästa med att ha ledga dagar överhuvudtaget.

Grejen är bara att jag har alldeles för mkt att grubbla på just nu. tornado i mitt huvud. mkt som ska ordnas och bli bra innan jag är helt nöjd och harmonisk.

och jag tänker mkt på M. hur det ska gå med oss. överlever vi alla hindrena för att kunna starta nåot seriöst tillsammans? och exkt hur mkt spelar åldern nån roll för mig EGENTLIGEN? Är 11 år äldre än mig för gammalt eller ej?...:S

oskcå så har vi T som förbryllar mig jättemkt.

och min pappa oc jag som håller på att ta livet av varandra om jag inte flyttar snart. nu får jag inte ens använda hans dator, eftersom han är trött på att ha "folk i sitt sovrum". och livet helt utan dator är konstigt nog lite tråkigt faktiskt.

just num är bara mitt motto "härda ut"!. om ett par månader flyttar jag. jag håller för fullt på att tjäna i hop pengar så jag kan få nånting och leva på med. dock har jag inte en krona förrens 27 juli....eeeeevigheter dit.

mkt fundersam och grubblig och dan i dag. ska sitta ute och läsa lite till och försöka på färg på mina ben. och sen kanske om jag jag blivit social så åker jag in till stan. men att bara vara själv(hur mkt man nu kan vara det i ett hus med 5 pers till) är grymt underskattat.