Har kommit på en bra grej, om man skrubbar såren lite lätt med tvål och vatten några ggr dagligen och efteråt smörjer på ganska mkt hudlotion så försvinner dom snabbare. Mina sår på armnen har nästan bleknat helt sen sist och det är skönt för det är så jobbigt när tanterna och gubbarna på jobbet frågar vad jag har gjort på armen, den äldre generationen har liksom aldrig hört talas om självskade-beteende, och det är ganska uppenbart att det inte är en katt som rivit mig....

Personalen är finkänsliga och frågar inte, och det är en befrielse! Jag har svårt för att prata om mitt sköra psyke med andra än mina nära och kära och mina vårdkontakter. Jag VILL verkligen inte skämmas, men gör det ändå. Jag är rädd för att folk ska bli rädda för mig. Och jag är medveten om att vem som helst kan komma in på min blogg, men det är lättare att dom vet genom mina skrivna ord, än mina talande ord.

I övrigt försöker jag mest hålla mig behärskad, har gått in i mina rutiner och satt på skygglappar och väntar på onsdag. Då har jag en tid hos min läkare på vuxenpsyk och då ska det troligtvis bli medicinändring och försöka hitta någon terapuet som sysslar med KBT och ångesthantering.

Nu tänker jag dricka mitt kaffe, röka min cigg och sen gå till jobbet.