Var hos läkaren i dag. En total besvikelse. Jag hade hoppats på att verkligen FÅ hjälp, och få nya mediciner. Jag berättade precis hur jag mår just nu, och alla tankar, hallucinationer, paranoian, den KONSTANT närvarande ångesten.

Hon vägrar skriva ut benso ( xanor, sobril, stesolid), för hon inte vill ha på sitt samvete att jag blir beroende av något.

Och jag förstår att hon gör mig en tjänst, i det långa loppet.

Men JUST NU håller jag på att gå i bitar!!!! Jag grät som ett barn och började få panik när jag insåg att jag inte skulle bli hjälpt denna gången heller.

Hennes ordination: Seroqulen höjd med ytterligare 200 mg, dagliga promenader, umgås mer med nära och kära och en liten påse med 3 st sobril.

Jag orkar inte mer. Det känns som jag går i genom det här alldeles själv, utan nån som lyssnar på mig,. nån som hjälper mig. Grät när jag gick i från vuxenpsyk och ända ner till affären där jag var tvungen att köpa mjölk. Folk glodde konstigt, men orkar inte ens bry mig längre.

Har panik, över att jag inte har någon som helst aning vart jag ska vända mig för att få hjälp. Inte ens vuxenpsyk.

Självmordstankar är extremt starka just nu.

Jag orkar inte leva, om jag ska må så här.

Och ingen hjälp finns det att få...