I dag gick jag och Frida en mil ungefär. sen gick jag hem och bakade kladdkaka. man kan ju bli vältränad och DET vill man ju inte.

Sen sov jag lite för att jag inte sovit i natt som vanligt.

sen in till sandra och bakade lite till. och lekte med axel. han säger faktiskt "eiia'" nu och jag är heeelt säker på att det är Maria han menar. coolt.

psyket på torsdag. nästan nervös. undrar vad dom ska säga. vilka mediciner jag nu ska ta. och vilken psykolog jag ska ha. Vill ha KAAAAARRRIIIN. Inte den där unga snygga killen, då kommer jag bara antasta honom och hålla på. 

Min yrsel vill inte riktigt ge med sig. tänk om min hjärna tagit skada.....

äääh!

nu ska jag va positiv. jag lever och mår bra och ska göra det ett tag till.

bra för i dag.nu ska jag röka och sånt där viktigt. 

Jag har precis vattnat blommorna.

nu orkar jag inte göra mer idag. 

Hemma från intensiven.igen

jag hatar det stället. man har slangar överallt och kan inte röra sig, måste fråga om lov för att gå på toaletten, man får inte röka!!!! och dom tar blod från en hel jävla tiden.

jag ville verkligen inte in där denna gången. men sandra tvingade mig. ochjag ville ABSOLUT inte bli inlagd, men där hade jag inget att säga till om.

Dropp, EKG, kol, kanyler,pulsmätare,blodtrycksmätare obekväm säng och platt kudde och sexig sjukhus-skjorta.

helt ärligt. jag ska se till att aldrig bli inlagd igen. nu får det va nog. 

och nu blir det ny utredning. kanske ny diagnos, kanske nya tabletter. jag vet inte.

just nu vill jag bara sova ett par timmar. har varit vaken sen i förrgår. 

godnatt. 

Man sitter med ett blankt papper för att skriva ner saker som gör att man bör fortsätta leva.

en halvtimme efter är pappret fortfarande lika tomt.

jag har ingenting.

ingenting som får mig att sträva. ingen morot som tar mig framåt. ingen anledning, ingen motivation. ingen lust.

i går var den lilla lilla droppen som fick min redan överfulla bägare att rinna över.

det var det sista som behövdes. 

Jag är faktiskt lite ledsen....

Fortfarande lika många besökare varje dag, fast jag slutat skriva...=)

jag saknar bloggen. liiite. faktiskt.

i Morron blir det massa kääärlek.

och på lördag blir det 25-årsfest och utgång till grand. och sen massa kärlek till.

Och på måndag försvinner han igen....=(

distans suger.

Nu är det så här mina vänner, att jag faktiskt bestämt mig för att lägga ner den här bloggen.

Jag känner att den har gjort sitt nu, och jag har tappat lusten för att fläka ut mitt liv på internet. det har varit jättekul dock! och jag tackar alla ni som följt min blogg under det här året!

Jag väntar lite med att radera den helt, den skär lite i hjärtat faktiskt att ta bort allt. och kanske kanske jag får för mig att sätta i gång den igen. men jag tror inte det.

pussar och kramar till alla mina underbara läsare!!