Och jag kommer troligtvis inte att få ett vettigt sexliv förrens jag slutar med medicinerna. Så jävla tråkigt.

Hela världen snurrar omkring mig. Men jag står helt still.

jag är så trött på att vara deprimerad så jag kan spy. jag saknar att vara glad, att vara lättsam och skratta och skämta. och njuta av småsaker...som att ta en cykeltur till stan, gå på en trevlig dejt, äta glass när jag väntar på bussen, gå långpromenad med bra musik, ta ett glas vin med en kompis eller bara läsa en bra bok eller se en bra tvserie.

inget av det där intresserar mig. jag lever med skygglappar och väntar. och väntar...och väntar...

Ökat dosen på antidepressiva. men märker ingen särskild skillnad. dags för ETC-behandling kanske?

för första gången på många år vet jag inte åt vilket håll jag ska gå. vet inte vad jag vill göra härnäst. jobba? plugga?

Vikarieexpeditionen har hotat med att ta bort mig från listan för att jag aldrig svarar. jag tycker det är är alldeles för genant att säga som det är till dom.

att jag knappt klarar att ta mig upp ur sängen, och än mindre att jobba. jag fixar inte det just nu. allting är bara blankt och tomt i mig. och jag kan inte koncentrera mig på ett jobb. speciellt ett jobb där man jobbar medmänniskor, och inte kan gå runt i dvala hela dagen.

dagarna går, och jag vet inte vad jag ska göra upp för plan. jag vill bara lägga mig ner och dö.

Likgiltlig. ett oskrivet blad. en pöl på golvet.

sopor.

som någon borde gå ut och slänga.