Jag stod vid ett vägskäl.

Ett vägskäl där livets väg var på ena sidan och dödens väg den andra.

Lekte farligt mkt med rakbladet i natt.

Men så tog jag ett steg åt livets väg...och insåg att det jag behöver just nu är nånting at KÄMPA för. nånting som driver mig vidare, en plan, en framtid.

Då slog det mig. jag ska börja plugga, till psykolog. det är det enda yrke jag skulle brinna för , som jag skulle gå igenom 6 års studier för. Så i morron börjar jag direkt. med att samla i hop betyg och skaffa ansökningar osv osv.

Bara 3 veckor till att söka. blev plötsligt stressad. kunde jag inte kommit på detta tidigare!!

Jag är väl medveten om att det är SVÅRT att komma in på psykologutbildningen. men jag ska kämpa för det, läsa upp betyg om det behövs....göra högskoleprovet igen. jag SKA bli psykolog. hipp som happ så hittade jag mitt kall här i livet.

Och det känns så underbart!! jag har ett mål, ett syfte, en framtid.

jag ska hjälpa andra i min situation. och ändra på allt som jag tcker MINA psykologer gjort fel.

jag får ju givetvis skaffa ett jobb så länge. jag måste försörja mig, och måste vara medveten om att jag kanske inte kommer in vid första sökningen. MEN jag tänker inte ge mig. jag ska söka tills jag kommer in.

helt plstligt fick jag något att kämpa för.

jag är så duktig.

som inte dog denna gången heller.

GUD vad sista avsnittet av "six feet under" var bra!!!

Jag fick gåshud och bölade hela sista kvarten.

Det fick mig att tänka på att livet är alldeles för vackert för att slösas bort. Jag vill också dö gammal, med vitt hår, och omgiven av fotografier av barn och barnbarn och en älskad man som väntar på mig på andra sidan.

jag vill inte dö redan.