AHHHH...jag känner att jag tagit mig lite vatten över huvudet just nu. Jag har helt plötsligt hundra framtidsplaner och vill plötsligt göra ALLT!!

Och eftersom jag inte har EN enda riktning att gå efter så blir det bara pannkaka av alltihopa. Ena stunden lägger jag ner min själ på högskoleansökningar, i andra söker jag jobb och bostad i ronneby och kristianstad...i nästa har jag fått för mig att flytta till göteborg och jobba på cafe..i nästa vill jag starta egen städfirma...men kom på att då behöver jag ha körkort...och måste ju fixa det först....i nästa stund kommer jag på att jag saknar naturkunskap B och måste läsa upp det på komvux...i nästa vill jag fortsätta som timvikarie i vården och flytta in till stan...se verkar det plötsligt sjukt kul att på i köpenhamn...osv osv osv

helt plötsligt vet jag ännu mindre vad jag ska göra med min framtid. finns ju alldeles för mkt att välja mellan.

Och mitt i alltihopa kommer min längtan efter familj över mig...jag kan ju inte plugga i 6 år till...när ska jag då ha tid att bilda familj?

Jag vill inte bli nån sorts karriärkvinna som vid 45 inser att det är för sent att skaffa barn.

men sen å andra sidan är det ju svårt att tänka i familje-banorna när man inte ens har en seriös pojkvän som kan bli framtida pappa till ens barn.

Och att skaffa DET kommer ta tid med.

ja ni inser mitt dilemma. Det är nästan värre att vilja allt, i stället för ingenting.

Ner till hörvik och svartstäda lite nu.