Just nu vill jag bara leva i min alternativa verklighet. Den "riktiga" världen är alldeles för främmande för mig just nu. Jag hatar att jag gör som jag gör. Att jag använder dom metoder som jag gör. men det är ren överlevnadsinstinkt, för jag känner mig fortfarande så trasig. det är så mkt som ska lagas. och jag vet inte hur jag ska laga det just nu.

Kaj får mig att känna mig trygg. han FÖRSTÅR mig. för han är lika trasig han. och många folk skulle skaka på huvudet och säga, två trasig själar är lika med kaos. Men det är så himla tvärtom! vi förstår varandra, har respekt för varandras problem och peppar varandra och stöttar varandra och DÖMER aldrig ALDRIG den andre. Vad den än gör för att överleva. Med kaj är jag mig själv.

Här hemma går jag mest runt i nån dvala och får ingenting alls gjort. 10 dagar tills jag flyttar och har inte ens börjat leta upp flyttlådor. vet inte vart jag ska få orken att flytta i från. tar berocca, koffeintabletter men är mest bara så himla trött alltid.

Festar för mkt. för hårt. kroppen tar stryk. men det är också enda gången jag glömmer omvärlden och bara har roligt. och jag bara äääälskar kajs kompisar för dom är precis som mig.

men mest av allt älskar jag kaj.

jag är så glad att du finns hjärtat. du är den enda som tar mig för PRECIS den jag är.