Jag MÅSTE göra nånting åt mitt hår!!!....aaahh...det ramlar ju sönder snart. slitet och jävligt. men vad ska man göra?

Jobbade sista dagen på sommarjobbet i går. Var inte så jobbigt att sluta, för det har varit rätt kämpigt att jobba den sista tiden. varit sååå trött och nedstämd. så det var en glad maria och en glad frida som åkte hem från jobbet i går.

Min plan är nu följande:

* Ta en veckas "semester" och bara skita i allt och lunga ner mig, göra lite vad jag vill och sova ut.

* Jobba som timvikarie ett tag, vilket inte verkar vara nåt större problem, dom hade ringt redan i morse från vikarie-expeditionen såg jag.

* Söka söka söka, ringa ringa ringa...tills jag hittar ett mer varaktigt jobb.

Och mer än så planera jag inte för tillfället. för jag vet att jag får total panik om jag VERKLIGEN tänker efter.för jag vet ju inte vad jag vill. egentligen. trött på hemtjänsten, ingen lust att plugga vidare just nu.

Så nån långsiktig framtidsplan har jag faktiskt inte.

Jag bryr mig helt enkelt inte tillräckligt mkt om framtiden för tillfället. jag kämpar för fullt med nuet. att klara av EN dag är nog för mig.

Började med Lyrican igen förra veckan. och känner mig faktiskt lite mer stabil. kanske var det dumt att bara lägga av med den så som jag gjorde. kanske var det därför jag föll så hårt neråt. jag får väl helt enkelt stå ut med biverkningarna.

hellre yr, trött som fan och några extrakilon än att gå runt och vilja dö.

aaaaanyhow. funderar på at ut och promenixa. nu när jag inte får min dagliga dos motion genom cykling på jobbet så måste jag få in promenad-rutinerna igen. jag måste röra på mig annars blir min kropp sådär seg och trött och zombie. 

sen blir det nog kaffe och kanelbullar hos sandra. yum yum. 

också har man en brorJÄVEL som bara retar fan ur mig när man ska försöka sova, för att jag ska upp fem i morron och inte har NÅN JÄVLADÖRRHELVETE på mitt rum. spelar musik, skrattar högt och flamsar, springer/stampar i trappan och smäller i dörrar och är allmänt så jäääävla dum i huvudet. och ENBART för att jävlas. FYIHELVETE vad jag ska väsnas och riva hela huset när han blrjar skolan sen och måste sova i tid.

ibland hatar jag honom. 

i kväll kommer jag INTE få nån sinnesro, eller sömn. och i morron kommer jag att vara ett lik på jobbet med asnikte som  ser ut som jag fått en allergisk reaktion. svullet och igenmurade ögon. 

Jag vet inte hur länge jag ska orka.

dom senaste veckorna har varit en spikrak väg neråt. hur länge ska jag orka hålla masken för andra. Hur många fler fejkade smajl och smyg-gråtande .

Hur många fler destruktiva tankar, själv-hatande, hur många fler piller, mer alkohol. sömnlösa nätter, med nerver som sitter på insida i stället för utsidan.

Tills allting blir kaos som vanligt, och jag hamnar i ambulansen som vanligt, och pappa får hämta mig med den där blicken som får det att göra ont i mitt hjärta av dåligt samvete. om dom ens får hämta hem mig.

Detta är inget normalt måeende, inget normalt liv. ingen normal oro. jag ka inte tänka mig att det är meningen att man ska gå runt och må så här.

Jag vet inte vad jag ska göra med mig själv. jag kan aldrig fly från det jag helst vill komma undan i från, demonerna i huvudet.

dom följer mig vart jag än är.

ja förstår ju att det finns nåt som kallas lyckligt liv därute. jag har hört det beskrivas för mig. jag har sett folk uppleva det. det kan inte vara en myt.

För det här livet jag lever. det kan inte levas.

I dag tog jag en väldigt konstnärlig bild:

inte klokt vad jag är duktig bakom kameran 

Jag blir så svullen i ögonen av att gråta hela tiden.

Ja VILL ju så gärna vara lycklig.

jag vill jag vill jag vill. 

Detta är nog den bästa robyn låten trots allt. fiiiiiin så man får rysningar.

Du hade så fina ögon mamma. stora blå.

jag är så rädd för att glömma hur du såg ut.