Jag fattar inte varför jag känner mig så himla nere vissa dagar. Inte över nån egentlig anledning, men ibland bara slås jag av meningslösheten i allt.

Och jag vet inte längre vad jag ska sträva efter.

Ibland vet jag inte alls vad jag har för mål. Jag brukar ha som mål att skaffa familj och leva det där trygga livet som dom flesta vuxna verkar göra.

Men ibland undrar jag om jag ens vill det. Femti procent av äktenskapen går i kras, man går varandra på nerverna efter många år tillsammans. barnen blir skilsmässobarn och när man tror man aldrig mer ska behöva leta efter kärlek igen, så måste man börja om från början. När man kanske är ganska gammal.

Och tanken på att gå till 7-16 jobb varje dag, komma hem, mata ungar,städa, laga mat, rutinmässigt fredagsmys, ikea, volvo, vovve, villa....ibland känns det bara enormt....tråkigt. tryggt javisst. men MENINGSFULLT? jag vet inte.

sen gör man samma sak tills man blir pensionär, sen läggs man in på hem. sen blir man gammal och dör.

och det var det hela. 

Men jag vet inte vad man annars ska göra?

Nu vankas det pizza i alla fall. yummie. sen är det final i "Talang". Icke att missa.

och i morron händer det grejer.