Jag känner att jag måste skärpa till mig nu. Det svarta börjar synas i ögonvrån och jag morrar åt det att försvinna men det försöker slänga sig över mig. och det är med rent psykiskt våld som jag håller det i från mig.

Jag hatar att det bara kommer. Utan någon EGENTLIG anledning. Att min hjärna börjar få slut på glädjehormoner, fast jag inte har någon anledning att känna mig så här. Det är så svårt så SVÅRT att hålla mitt humör i schack. Att hålla det på en normal nivå. i stället för höga berg och djupa dalar.

Ska det behöva vara så här? NU? När allting börjar ordna upp sig. lägenhet, pojkvän och säkert jobb med hoppas jag.

Jag har så svårt för att leva i verkligheten, jag vill bara fly i från den hela tiden. med värre och värre metoder.

vill bara ligga på sängen med min älskling och tänka på ingenting och bara känna mig trygg och bara vara. i morron så.

 

Gabriella

14 september 2010 21:51

Ja, imorgon är ju alltid en annan dag....en ny början.....ën nystart!!! Ta hand om dig!!! Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Bläddrar bakåt i min blogg och blir ibland riktigt illa till mods. Läser om inlägg med droger, överdoser, rakblad och blod och sjukhus, PIVA, intensiven och en total ovilja att leva. Och inser en sak jag borde tänka på oftare, hur jävla långt ja...

    Jag gick länge runt och tyckte att alla att män var rövhål. Mina erfarenheter sa detta till mig. Av dom 6 pojkvänner jag haft så har fanimej alla varit kompletta skitstövlar,psycho, manipulerande och stampade ner mig tills jag var absolut in...

Jag är en sån som väldigt sällan får biverkningar av mediciner, ja förutom viktuppgången då. Men en rolig sak är att seroquel har som sällsynt biverkning "ökad sexlust", och så har även mirtrazapin. Och DOM är dom enda biverkningarna jag åkt på. På B...

    Haft tele-tid med läkaren nu. Jag hann knappt säga något innan hon typ nästan skrek JAG SKRIVER INTE UT BENSO!!! eeehhh jag sa inte det heller? Hon frågade om jag ville bli inlagd. Jag sa nej, att om jag är inlagd kan jag inte knarka och...

    Ibland saknar jag personen jag en gång VAR. Hon var så annorlunda. Hon hade så kul. Hon sparkade ångesten i röven och levde som morgondagen aldrig fanns. Hon hade aldrig tråkigt. Var hon rastlös, tog hon en spontant tåget till en annan sta...