Det känns som jag har fastnat i en ond spiral, som inte har nån aning om hur jag ska ta mig ur. Och jag bara virvlar längre och längre ner. i rasande fart.

Har börjar leva totalt självdestruktivt och liksom bara inte orkar bry mig längre.

jag vill inte PRATA om det, jag vill inte folk ska fråga hur jag mår, fråga om dom kan hjälpa till med nånting. Jag fräser när folk kommer för när inpå ämnet. Och sen känner jag mig som en skit efteråt. Jag vet att dom frågar för att dom bryr sig, och det är där skon klämmer. jag vill inte att nåns ska bry sig om mig. allting hade varit mkt lättare då. då hade den sista spärren släppt.

Jag har bara inga svar. inga svar på VARFÖR.

Jag drar mig undan, grubblar i ensamhet. gråter när ingen kan se. vill vill vill vill inte ligga nån annan till last. vill inte nån ska bekymra sig över mig.

och jag tar till fler och fler drastiska åtgärder för att klara ännu en dag...och ännu en...och ännu en.

DOM TAR JU ALDRIG SLUT!!!!

Im running out of reasons.