Mina armar ser rent förjävliga ut. och jag tvingas nog ha långärnat hela sommaren på jobbet. Jag önskar att det fanns nån kräm som tog bort ärr. och ännu mer önskar jag att jag kunde sluta göra det.

Det handlar inte om att försöka ta livet av sig. Det handlar om att omvandla smärtan inombords till en mer hanterlig smärta utombords. Det är rent ångestdämpande. och jag förstår att människor dock har svårt att förstå det.

Men varje gång jag vaknar upp efter att ha tagit ut all min smärta med ett rakblad på mina redan sönderärrade armar så får jag bara ännu mera ångest.

så det är bara en jävla ond cirkel alltihopa.

och så himla himla FULT.

jag hatar mina randiga armar. HATAR.