Jag börjar äntligen lära mig att leva i NUET. inte i dåtiden inte i framtiden.

försöker insupa varenda fint ögonblick. jag har ett liv. och det måste levas. min mamma satte inte mig till världen för att jag skulle hata det. det skulle vara ett sånt stort svek att ta slut på det. hon gav mig 22 underbara år. och uppfostrade mig med kärlek och omtanke och rättvisa. hon satt uppe med mig hela natten när det tog slut med min första pojkvän, hon fanns ALLTID där när jag behövde henne. även om hon inte finns kvar här i detta livet så VET jag at jag måste leva vidare för hennes skull. göra henne stolt.

så hon kan se ner på mig från himmeln. och le. och känna at hon gjorde nåt väldigt fint med sitt liv. och satte fyra barn till världen.

och vi ska leva vidare och göra våra liv så fint vi bara kan.

jag SKA . och jag VILL leva vidare.