Då var man tillbaks i erorrhjulet igen, kändes inte ens som jag varit borta från jobbet när jag kom dit igen. Och alla välkomnade mig tillbaks och kramades, det kändes fint..=)

Och har schysst schema med. ledig både midsommar och killebom!

i övrigt är det lite konstigt med mig. kan inte ens förklara. svårt att sätta ord på det.

jag förstår bara inte meningen med allting? allt man ska göra och bör göra och bete sig och allt det där som ska kallas att "ha ett liv" jag är tillbaks i existens-kris-stadiet igen. VARFÖR man ska göra allt man gör. vad man får ut av det. och den största frågan vad får ALLA ANDRA ut av det? jag vill så gärna veta deras hemlighet. dom som är nöjda. och tycker livet är fantastiskt och alldeles underbart.

och dessutom har alla episoder dom senaste åren gjort att min tillit för andra människor minskat mer och mer för varje gång. och nu finns den inte alls. nu litar jag inte ens på nära vänner. jag är hela tiden beredd på att bli sårad, lämnad ensam, bli slagen, och få mitt självförtroende att krypa i hop till en osynlig boll i en hörna.

När någon sger nåt snällt om mig eller ger mig komplimanger om mitt utseende så tackar jag och ler. men tror inte ett skit på vad dom säger, och det fastnar inte nånstans alls i mig.

enligt mig själv är jag nog värd mindre än en fästing.

hur kunde det bli så här?

hur kunde JAG bli sån här?

så många frågor.

men inga svar.