Jahapp då har man spenderat natten på PIVA igen. Börjar snart känna mig hemma där och all personal känner igen mig och läkarna suckar säkert och tänker "HON igen".

Fick blackout i går eftermiddag, blev helt hysetriskt ledsen, skar sönder båda armarna, ringde till psykjouren och härjade och var allmänt helt borta i huvudet.

Syster kom som ett skott, men hon kunde inte lugna mig. Inte lätt med en hysterisk kvinna på 180 cm med rakblad i handen.

Ambulans kom. Färd till akuten för att plåstra i hop såren, sen vidare till PIVA.

Väl där fick jag två st tabletter mot psykos plus sömntablett och kunde till slut lugna mig och somna brevid min snarkande och fisande äckliga rumskompis.

Mådde bättre i dag, troligtvis på grund av haldolen jag fick och efter massa läkarsamtal och grejer kom vi fram till att det var ok att åka hem igen, som jag ville. Höjt dosen på seroquel till det dubbla och förhoppningsvis ska det hjälpa.

Är så jävla trött på det här så jag kan spy. Inget långärmat på hela sommaren tydligen för mig. Börjar bli jobbigt med folks blickar och frågor.

Är nu hemma efter världens längsta sjuktaxi-färd hem. Tog 3 timmar att åka från karlskrona till sölvesborg på grund av alla stopp och omvägar.

Har nu tvingat mig att duscha och ska strax börja torka blodfläckar och städa upp här. Och Kaj kommer om nån timme.

Är nog inte värt att jag är själv nu några dagar framåt.

Jag är så glad för alla människor omkring mig som ställer upp för mig, trots att jag känner mig som den jobbigaste skiten i hela världen.

Ni är guld värda.