Att gå på försörjningsstöd (socialbidrag) är sannerligen ingen dans på rosor. Många tror nog att man får massa pengar och kan leva gött utan att behöva göra nånting. Socialbidrag är ren och skär ÖVERLEVNAD, ingenting annat.

Fick mitt bidrag i dag. 7100, som ska räcka till räkningar och mat en månad. Kruxet är att dom betalar bara VISSA räkningar. Dom betalar INTE teleräkning, studielån, tvlicens, bredband eller övriga räkningar som avbetalningar man tagit för längesen och så vidare. och jag kan förstå det, för på detta sättet kan man inte utnyttja systemet och man gör allt för att bli självförsörjande igen.

MEN dilemmat blir ju att du varje månad måste lämna dessa räkningar när du betalar du dom andra, och självklart börjar det komma påminnelser, och inkasso och till slut kronofogden.

Jag har nu en skuld hos kronofogden på tusenlappen, för en räkning som från början kostade 149 kr. 149 kr!!

Det är irriterande, frustrerande och känns mest hopplöst. för man kan inte trolla fram pengar, och socialen bryr sig inte om du har skulder eller får betalningsanmärkningar. så det finns ingen hjälp att få nånstans i från.

Det är trist att behöva gå runt med skulder som aldrig tar slut, och att vara livrädd varje gång man ska ta ett kontoutdrag, eller att behöva plocka bort varor i kassan för att kortet inte medgavs.

Det är tröttsamt att ha en last, som cigaretter. eller att ha djur, som måste ha mat, eller att ha en pojkvän som inte bor i samma stad så man måste betala tåg väldigt ofta, att knappt våga ringa från mobilen för man är livrädd att fakturan ska bli för hög.

Så ni som har fasta jobb, var tacksamma och nöjda!! för jag är såååå avundsjuk på er.

och ni andra KÄMPA för att vara självförsörjande, så ni slipper hamna hos socialen. för det är det sista, det SISTA man vill här i livet.

Världen är så mkt klarare nuförtiden. Jag ser allt, jag är medveten om allt och hänger liksom med. Det är sån skillnad på mig nu och när jag knaprade piller hela tiden.

En vanlig dag kunde för nåt halv år sen se ut så här:

*Morron, antidepressiva och ett par ångestdämpande

*förmiddag.  en sobril till

*lunch på jobbet, äta och sen slänga i mig 1-2 sobril till

*eftermiddag, slänga i mig en sobril till på bussen hem

* kväll 2-3 sömntabletter och i vissa fall ett par glas vin med.

and so on.... dag ut och dag in.

jag gick en konstant sluten cirkel, där jag bedövade minsta lilla känsla i min kropp. jag hade inte ångest, men inget annat heller. pillrena tog bort allt som var JAG. vissa kvällar kunde jag ta 4-5 sömnpiller för att jag fick panik när jag inte somnade på EN GÅNG när jag gick och la mig. jag svävade mest runt. och hade mest ingen aning om nånting. allt jaga visste var att så länge fortsatte proppa kroppen full med ångestdämpande så skulle jag slippa hela mitt känsloliv, det var för stormigt för att orka stå ut med, och att svälja ett piller kändes hur enkelt som helst, dom var mina mirakel tyckte jag.

Nu är det över ett halvår sen jag slutade ALLA piller utom antidepressiva. kommer inte ens i håg hur en sömntablett kändes. kan jag inte sova nuförtiden så går jag hellre upp och gör nåt annat tills jag blir trött. får jag ångest ringer jag någon och pratar tills det värsta gått över och går jag och oroar mig och nervös så accepterar jag det, en människa SKA känna saker.

Men blir det FÖR outhärdligt så det känns som jag håller på att gå i bitar så får jag en halv stesolid av älskling.

Men poängen är att jag känner mig så himla BEFRIAD, fri från pillerknaprandet, hade jag inte tagit mig i kragen så hade jag nog fortsatt än.

så ibland är jag faktiskt duktig, och gör kloka beslut.

I går kväll hände en mkt märklig sak. Jag fick värsta suuuget efter kyckling, en fet grillad kyckling med massor av kryddor. Inte så konstigt tänker ni?

jo det är ganska konstigt, med tanke på att jag har varit vegetarian i 14 år. Bara tanken på att äta nånting som har haft ett hjärta, en hjärna och ett LIV gör mig äcklad och står emot alla mina principer.

och har inte känt ett ända sug eller saknad efter kött sen jag blev veggie.

Jag var på vippen att springa ner till affären och köpa hem lite kyckling. Men vet att jag spytt som en gris sen, så jag lät bli.

Är jag gravid utan att veta om det och har fått nån sån där märklig gravid-craving??, har jag vitamin eller näringbrist så kroppen skriker efter kött?? får nog börja ta mina vitamintillskott igen.

Jag är ju en av dom få vegetarianer som tror på att människan ÄR gjord för att äta kött, men just JAG har valt att inte göra det, för att jag helt enkelt vägrar och inte vill.

I dag är i alla fall suget över som tur är, men det var minsann obehagligt!

och nu ska jag till arbetsförmedlingen, hejrrå!  

Jag gillar inte riktigt att det är så många som glorifierar droger. Säger att det är det underbaraste som finns, och livet blir fan så mkt bättre , det är inte farligt osv osv osv

Varför börjar man med droger?

Min första erfarenhet av hasch var egentligen en riktig jobbig erfarenhet, jag spydde som en gris, ramlade ner för en trappa och tappade synen i 3 timmar. Och varför gjorde jag det igen? och igen? och IGEN?

Jo för att när man mår dåligt gör man ALLT för att känna nånting annat än just det man känner. Man vill inte dö, men bara försvinna in i en annan värld, ett annat land. för ett litet tag. och JA man mår bra, man mår bra som fan, och känner sig oövervinnerlig, speciellt när man tagit amfetamin eller kokain. du är bäst snyggast smartast lyckligast och underbarast i världen.

i några timmar.

sen börjar avtändingen. och man mår sämre än man nånsin gjort. 10 ggr sämre än INNAN man tog drogen. och då måste man tända på på nytt. för att slippa det jobbiga. slippa må dåligt. till slut måste du vara hög precis hela tiden.

Nu har JAG i princip aldrig betalt för droger själv, utan bara tagit när jag blivit bjuden. Men att betala 800 för EN lina kokain? som varar i några timmar? är det klokt? 800 är minst två veckors matbudget.

Eller köpa en tia hasch för tusenlappen? till slut går ALLA pengar du har till drogerna. ditt liv handlar bara om nästa rus, nästa kick. Du gör saker du ALDRIG skulle gjort utan olagliga substanser i kroppen, du gör bort dig bland folk, du spyr överallt, du däckar överallt, du går vilse när du ska hem, du råkar gå ut utan byxor för du har ingen vad du håller på med, du ser saker som inte finns, beter dig på ett sätt som inte ens är mänskligt till slut, du vaknar i någons säng och du har ingen aning om vilken människan är. du glömmer viktiga saker. som att äta, dsucha, sova och gå på möten. en människa på droger kan inte jobba. en människa på droger kan inte ha ett förhållande. en människa på droger kan DEFINITIVT!!! inte skaffa barn.

Är det värt några timmars lycka?

att fördärva hela sitt liv, för NÅGRA TIMMARS lycka?????

MITT svar är nuförtiden ett självklart NEJ!!

Hemma igen efter en finemang helg i karlshamn. Fest i fredags och utgång till compagniet. inte överdrivet med folk där, men jag har alltid kul ändå! och älskling sjöng karaeoke, jag är fortfarande chockad..:O

lördagen bestod av mys, wii, godis, fotbad och "deer hunter".

Klippte även av kajs hårdrockshår och förvandlade honom till en punkare:

Men sen kom vi fram till att hans vax inte var tillräckligt starkt så det fick bli syntar-frilla i stället:

   sötnötarna themselves!

En ovan känsla av harmoni börjar sakteligen komma över mig. Det värsta inom mig börjar lugna ner sig och få stiltje. och jag koncentrerar mig helt på alla FINA saker jag har i mitt liv. i stället för allt det dåliga. börjar känna mig "normal" och som den riktiga maria igen. så jag tror den här långdragna depressiva episoden är på väg att släppa taget. för denna gången. 15 års erfarenhet säger mig att den kommer tillbaka. och troligtvis kommer fortsätta göra det resten av mitt liv.

Jag börjar vänja mig vid att leva i en bergochdalbana. och är det nåt jag har lärt mig så är det att jag måste NJUTA av uppåtgångarna!

Även om jag egentligen hela tiden blir livrädd så fort jag är lycklig, för det kan tas i från mig lika snabbt som en handvändning. Det ÄR läskigt att vara lycklig.

Men förnuftet säger mig att vad vore livet värt om man inte kan njuta av dom få lyckliga tiderna??By the way så fyller min blogg 3 år i dag!! helt galet att jag bloggat så länge..:O

Så var ännu en dag förstörd av monstret. Den hemska, onda elaka osympatiska djävulsavkomman. Även kallad migrän.

Kan bero på att jag inte traskade hem från dennis förrens klockan 6 i morse, kom i säng sju och blev väckt av söta systrar med fika vid halv 10. Kan även bero på att jag ätit dåligt och sovit dåligt och tänkt för mkt.

Lyckades precis följs med pappa till affären för han skulle handla lite till mig, sååå underbart att ha fått fylla upp kylskåpet lite! sen kom jag knappt innanför dörren innan jag började kräkas. och har hållt på så resten av dagen. legat som en säck potatis i sängen med kall handduk på huvudet och ömsom spytt ömsom bölat och ömsom försökt dricka vatten i liggande ställning medans huvudet har varit trumset åt nån osynlig figur.

Dock vill jag ge ett tips till alla andra migränare. Dom recptfria migränmedicinerna på apoteket är oftast svindyra, (200 för 2 piller!!) och funkar oftast bara sådär. Men treo brustabletter har jag märkt är det allra bästa! så mkt billigare och så mkt effektivare. 8 såna har jag sörplat i mig i dag, och nu äntligen har det släppt. känns som en hel dag åt helvete bara. och well, nya tag i morron.

åker till honey i morron så det blir tyst här några dagar.

puss mina sockergryn!

En enda gång i mitt liv har jag faktiskt varit blondin. Fast jag minns inte om jag hade roligare än brunetter och rödtoppar, eftersom jag var typ 5 år gammal. Men troligtvis hade jag det.

Man har ju alltid kul när man är barn:

(jag längst till vänster...(naken!!!)..)

Utdrag ur min dagbok från 1989:

"I dag fick vi flundror som var levande. Jag tyckte synom dom så jag tänkte hälla i vatten till dom i vasken, men det fick jag inte för pappa. För han sa vi skulle äta dom till midda. Jag blev jetteledsen och sprang upp på mit rum.

DET ÄR DJURPLÅGERI!! vi tänker bara på oss skälva att vi ska få mat, och inte på fiskarnas liv!!!"

En djurrättskämpe redan vid 8 års ålder, inte konstigt att jag blev vegetarian tidigt i mitt liv.