Jag är SÅ trött på att vara alldeles utmattad varenda gång jag ska betala räkningarna. Trött på att vrida och vända och försöka välja vilka räkningar som är viktigast och vilka jag får skita i. Trött på att få gråtattack när jag ser att jag bara har 150 kr att leva på 4 veckor framåt.

Börjar få en väldig oroskänsla över att min mobil är avstängd, och jag inte har nån hemtelefon. Livrädd att må skitdåligt nån kväll och inte kunna ringa nånstans.

Suttit och velat mellan att betlaa elräkningen eller mobilräkningen nu i flera timmar. Det blev elräkningen, tanken på att sitta i en mörk lägenhet skrämmer skiten ur mig.

Ständigt dessa jävla pengar i mitt huvud, ständig stress oro och fullkomlig panik. Nu har jag en skuld hos kronofogden IGEN och fakturan är nu uppe i 600 kr mer än vad den kostade från början.

Blir skitnervös av det här, ingenting ger mig mera magont än vad ekonomiska problem gör.

Trots att jag borde vara van vid det här laget. Men på nåt sätt vänjer man sig aldrig.

Det går inte att vara lycklig utan pengar. Det är den bistra sanningen. Hur mycket man än vill att det inte ska vara så...

Ska på kontroll på psyk i morron, och det som oroar mig är inte själva mötet, utan hur jag ska kunna betala dom 120 kronorna...

FAN!

När jag fick diagnosen borderline blev jag inte särskligt berörd eller omtumlad eller kände att "pusselbitarna föll på plats". Det spelade ingen roll VAD det är för fel på mig, jag ville bara veta hur man blir FRISK.

Det var mer mina läkare och psykologer som tjaffsade om denna jävla diagnos. Att allt skulle bli mycket bättre nu när jag fått det svart på vitt.

Jag har fattat hela tiden att jag har en personlighetsstörning, och symptomlistan på borderline stämmer in från början till slut. så föga förvånande från min sida.

Men mår jag bättre nu? bara för att jag vet? för att dom bytt medicin?

nej.

vissa stunder tror jag det. Men störningen i min hjärna gör fortfarande på gång som den alltid har gjort. Går från överlycklig till suicidal inom loppet av en dag. ibland bara några timmar. Och varje gång jag är däruppe i toppen tror jag att jag blivit frisk. Men jag blir lurad av mitt eget huvud...gång på gång på gång..

Min självkänsla FINNS inte. Enligt mig själv är jag inte värd mer än en hög hundskit. Jag känner mig fetast i världen, fulast, dummast mest värdelösa jävel som inte ens kan fixa ett jobb, sluta äta choklad eller gå på stan med huvudet högt. Känns som alla stirrar på mig. äcklas av hur fet jag är och tror alltid att det syns att det är nåt fel på mig.

Frågan är hur länge man orkar?

hur länge man orkar 500 olika sinnesstämningar varje dag. och ALDRIG känna att man är en värdefull människa.

Mitt förnuft vill säga emot, men min störning låter inte förnuftet komma i närheten av hjärnan.

vill bara bli normal, bli den riktiga Maria, om hon finns djupt begravd därinne nånstans????

Har en alldeles alldeles BRA dag i dag. Som alla som har mig på facebook vet så började den inte så bra med tandläkarbesök, lagade en tand och drog ut en visdomstand. Men eftersom bedövningssprutorna inte tog, så fick dom ta hela ÅTTA stycken innan jag var helt bedövad.

Och eftersom jag spänt mig och i princip slutat andas och skakat och ömsom hyperventilerat i en 1,5 timmes tid så när jag reste mig så bara blev allting svart och jag ramlade i backen..

Var bara borta nån halv minut och slog som tur var huvudet i den mjuka stolen, men det var himla obehagligt. Men nu är det gjort, nu är HELA KÄFTEN PÅ MIG FIXAD! INGEN MER TANDLÄKARE PÅ LÄÄÄÄÄNGE!!!...:D

Efter att jag varit hemma och vilat lite och återgått till mitt normala jag så vandrade jag ner till stan igen, lånade två filmer på bibblan, bland annat SJUKT bra "Pans labyrint" som jag precis sett. Och sen var jag på ICA och köpte hem massa gott till mitt nya nyttigare jag: vindruvor, bananer, körsbär, isglass, påskmust light och en påse morötter. Ska gå ner cirka 7-8 kg fram tills sommaren tänkte jag. och jag är sjukt motiverad! så det ska nog gå bra...snart kanske jag kan knäppa jackan igen...:P

nu ska jag strax färga håret. ska gå från rödtott till brunett, trött på att vara röd i huvvet nu. Och det sägs att mörkt hår passar jättebra när man har ljusa ögon, så kör på det!

och efter det ska jag kolla på andra filmen jag lånade, som jag glömt vad den hette.

Helt enkelt en MYSDAG bara med mig själv!..:)

Förra omröstningen avslutad. 52% tittar alltså i andras badrumsskåp! märkligt fenomen det där. jag gör det själv också, men VARFÖR?? vad tror man man ska hitta liksom??

ny omröstning nu ------->

Wow, första gången på nästan en vecka som min dator gått med på att komma in på min blogg.

och bara för det så har jag inte tid att skriva nu.

Skriver i kväll mina sockerhjärtan!

Mitt humör är en jojjo i en mixer. Det svänger och vänder precis hur det vill. precis HELA TIDEN.

Vaknade i morse, var deppig. 2 timmar senare var jag hyperglad och var ute och powerwalkade med en helt galen energi. Kom hem, diskade..lyssnade på nån låt med Apocalyptica, bröt i hop. Bara sådär. Tårarna ville inte sluta rinna. Som om jag satt på en kran, satt på köksgolvet i en timme och bölade.

Blev pigg. möblerade om. blev inte nöjd, och möblerade tillbaks allting. Dansade och sjäng till Beatles. Började rensa garberoben. Tappade en glödlampa, glassplitter över hela golvet, Blev vansinnig och började kasta grejer omkring mig och slängde in en kaffekopp i väggen. och gick och morrade och fräste i ett par timmar.

Satt gråtande i duschen en timme.

Blev glad igen.

och nu är jag mest...ingenting?

orkar inte med dom här extrema vändningarna. Blir helt utmattad. och uppgiven, med tanke på att att seroqel tar man JUST för humörsvängningarna, som är typiskt för borderline.

Min hjärna är bara ett stort ihoptrasslat garnnystan som ingen, och minst jag själv, vet hur man ska reda ut.

uppgivet var det ja.

...Jag som tänkte raka benen och under armarna i dag....några tips på hur man gör det utan rakhyvlar?...

Självskadebeteende är nog det värsta jag försökt göra mig fri från. Värre än både droger och alkohol. Beroendet är så fruktansvärt STARKT, och den ångestdämpande känslan jag ENBART kan få av rakblad och andra vassa föremål, det är en känsla som jag aldrig aldrig kan känna med NÅN annan ångestdämpande åtgärd.

De senaste två dagarna har varit läskiga. Mitt goda humör fick ett bakslag i nacken och jag föll ner igen, som en tung sten utan att kunna hindra. Jag tog sönder flera rakhyvlar och sparade alla dom hypervassa rakbladen i burk. Driften är så STARK. Ångesten och obehaget som har kommit över mig dom senaste dagarna skriker åt mig att använda rakbladen.

Harförsökt ta fler aångestdämpande piller om dagen och plus ta sömntablett så jag kan sova. Men det hjälper inte!!

Jag vill bara skada mig själv. förstöra mig själv helt, som nåt sorts straff för den värdelösa människan jag är.

MEN JAG LYCKADES, slängde ALLA rakhyvlar och rakblad ute i soptunnan, UTAN att ha använt dom en endaste gång.

En litet steg för världen. Ett stort steg för mig.

jag klarade mig.

för denna gången..