Ja jag veeeet att jag är kass på att uppdatera just nu, får lite skäll här och var.

Men jag har ingen lust att skriva, precis som allt annat jag tappat lusten för.

Kommer snart i gång igen! pråmise.

Och så länge kan ni ju roa er med min väldigt väldigt viktiga och spännande omröstning ...........>

Har hittat en ny maträtt för oss fattiglappar som man kan variera nudlarna med, VARMA KOPPEN! Finns massa goda smaker och kostar bara 8 kr...=) dock får man ha ett knäckebröd eller så till för att bli mätt.

Jag har nog fan aldrig varit så prismedveten som jag är just nu. jämför varor i 10 minuter innan jag bestämmer mig vad jag ska ta och att få i hop 5 varor kan ta 1 timme för mig i affären. Men så tjänar jag på det med!

I örvrigt har jag och kaj haft myshelg och varit duktiga och skippat krogen föe en gångs skull. Man måste värna om baaara varandra ibland med. och både han och jag är ju riktiga festprissar egentligen. Jag ÄR faktiskt som allra lyckligast när jag står i mitten på dansgolvet med en drink i ena handen och bara dansar och blundar och glömmer resten av världen! Dansa är en av de få saker som gör mig lycklig!

Och sen har jag bestämt mig för att ringa och prata med min läkare på vuxenpsyk i morron. jag fixar inte livet utan ångestdämpande längre. har fått allt för många panikattacker på senaste. förra veckan fick jag springa ut från affären och lämna mina varor och rusa till tåg stationen och spy och skakade som en gris. och kaj ska inte behöva slösa på sina ynka stesolid hela tiden, han behöver ju dom själv!

Så jag får väl inse att jag inte längre klarar mig HELT utan piller.

Fast jag så gärna vill....=/

Men jag är inte på topp just nu. försöker klara av livet så gott jag kan. göra det jag ska. Men ångesten ligger och lurar, och jag går hela tiden och är nervös för nästa ångestattack. att det ska hända på publika ställen, för jag tycker inte om när folk stirrar på mig. jag HATAR det.

Har en liten tanke på att kanske örja med lyrican igen.ö den gjorde mig gladare minns jag. då får jag ta smällen och gå upp 10 kg igen. just när jag är så nöjd med min kropp...=/

tur man har en pojkvän som gillar kurviga kvinnor då.

Men psykisk välmående går före utseende. faktiskt.

nu ska jag försöka varva ner lite soffan innan den jobbiga jobbiga sömnen, och i morron blir det krokås för lite familjemys.

Min boyfriend säger ofta att jag liknar Greta Garbo. jag ser dock ingen likhet alls, möjligtvis läpparna. Mera underläpp än överläpp...:P

Men han är söt med sina komplimanger..=)

Har gått in i nåt sorts ingemansland igen. jag bryr mig inte. inget känns viktigt och jag förstår inte meningen med...nånting...egentligen.

Då är det fan bättre att vältra sig i ångest, för då KÄNNER man i alla fall nånting. man vet att man lever.

Min andra hälft sandra var här i dag och sorterade upp räkningarna, efter räknat i hop det kom vi fram till att jag ligger cirka 3000 back. så jag valde ut lite räkningar på måfå och betalde dom i kväll. resten får helt enkelt gå till kronofogden. jag skiter i vilket. för jag kan ändå inte göra nånting åt saken.

var på möte på arbetsföemedlingen i går. min handläggare och min läkare på vuxenpsyk hade tillsammans kommit fram till att det bästa för mig är ett så kallat rehabiliteringsprogram som dom har. Det kändes så SKÖNT att dom förstod utan att jag inte ens sagt nåt att jag inte klarar av att bara kastas ut o ett heltidsjobb och "vara som vanligt igen". och att vara timvikarie grejar jag inte alls. att aldrig veta var när eller hur man ska jobba, att alltid kolla telefonen och ha ont i magen för att att man kanske slängs ut på ett ställe man aldrig varit innan.

Så i detta programmet blir det att jag börjar med praktik, sedan så smått börja arbetspröva för att till slut kunna börja jobba på ett vanligt heltidsjobb igen.

För jag VILL ut i arbetslivet igen, men i små steg. vänja mig. hinna läka. känna att jag FIXAR det. annars blir det bara skit av allting ändå.

Sommaren ska jag jobba i alla fall. På mitt gamla jobb. det känns tryggt och invant och förhoppningsvis mår jag mycket mycket bättre då.

Min handläggare på arbetsförmedlingen var positiv i alla fall, han sa att jag hade många bra utbildningar och väldigt lång arbetslivserfarenhet. så det ska enligt honom inte bli några bekymmer alls att hitta ett jobb senare.

en tyngd mindre på mina axlar i alla fall.

Men det är något som gnager i mig. som inte vill släppa. som maler och maler och maler. och jag käkar magkatarr-tabletter som godis eftersom jag bara spyr och har ont i magen hela tiden.

jag vill hoppa 5 år framåt. och då ska jag vara lycklig. jag ska vara gift med kaj. jag ska ha fina barn. bra ekonomi. solen ska skina på mig och jag ska inte längre ha en klump betong i magen varje morron. utan bara njuta av livet jag har kvar.  

Jag sitter här och håller på att få panik.

Försöker reda ut räkningarna, högen är groteskt stor och det är så många inkasso och påminnelser och allt möjligt så jag vet inte längre vad som är vad. jag försöker vända mig själv ut och in för att bestämma mig för vilka räkningar som är "viktigast". hyran givetvis. men ska jag betala elen eller skulden till kronofogden?? ska jag betala mobilräkningen eller studielånet?? pengarna räcker bara till knappt hälften av fakturorna så egentligen spelar det ingen roll hur jag gör.

och då måste jag använda VARENDA KRONA till räkningarna, och ingenting blir över till mat eller annat resten av månaden. och då kan jag ändå inte slappna av för jag vet att hälften är obetalt. så då går jag bara och väntar på en ny skuld från kronofogden. det är en klump i magen varje dag när jag kollar brevlådan.

Satt mitt i högen med alla papper nyss och började storgråta och fick sån panik att jag fick ta en halv stesolid och gå ut och kedjeröka en halvtimme.

borde sova, ska upp tidigt i morron. men jag måste få nån ordning på det här, men det går inte!!!

hur jag än vrider och vänder på det.

företag drar i mig på alla håll och skriker efter mina pengar, och jag kan inte skjuta upp månad efter månad. ligger många många tusen back. och jag kommer aldrig aldrig i fatt!

det här ger mig magsår. jag vill ha kontroll. jag vill vara skuldfri. jag vill kunna äta RIKTIG middag varje dag.

skriker snart rakt ut. på detta förbannade skitlivet som jag gått ner mig totalt i.

fy fan. vad jag är TRÖÖÖÖTT!!! på det här.

När jag trodde det jobbiga var över, så slänger det sig över mig igen. utan förvarning, utan bedövning.

I kväll vill inte tårarna sluta rinna.

sitter och fingrar på rakbladet, men vägrar använda det. längtar efter en haschpipa, 3 liter rödvin, en karta sobril. Men tänker inte göra nånting av detta. tänker gråta tills tårarna tar slut, och sen sova.

Blir så frustrerad över det här. precis när man trodde man mådde bra så skrattar sjukdomen skadeglatt åt en och skjuter en i huvudet.

kanske är det så att jag så gärna VILLE må bra, att jag skapade nån sorts illusion. När jag kanske inte är riktigt färdigläkt ....än.

Det är så mkt som fortfarande är fel, så mkr jag måste ändra på. sån lång väg tillbaka till att bli frisk.

Jag underskattar depressionens kraft, gång på gång. på gång.

Den sitter fast som hundra små molekyler i min hjärna som vägrar släppa taget.

En gång psykisk sjuk, ALLTID pyskisk sjuk?...eller??

Jag börjar tänka för mycket igen. på allt som är fel. blir stressad över att jag måste BÖRJA MITT RIKTIGA LIV NÅN JÄVLA GÅNG.

Det livet som jag vill leva.

Men det är extremt svårt när jag inte riktigt vet vad jag vill med mitt liv. egentligen?

vill jag verkligen leva det där svenssonlivet?

eller vill jag verkligen leva som en jävla hippie resten av livet?

inget av alternativen känns lockande.

jag måste hitta rätt.

hitta hem.

Satt nyss i soffan och tog en cigg, eftersom jag frös för mkt för att gå ut. Plötsligt började Freja som satt nedanför mig hosta som en galning och nysa och frusta, sen såg hon upp på mig med sina rödsprängda, tårfyllda ögon och såg sådär plågad och ledsen ut.

Jag ska nog endast röka ute i fortsättningen.

Oklart dock om hostattacken berodde just på cigarettröken. Kan alternativt också bero på att hon var i full färd med att käka upp alla knäckebrödssmulor på golvet som jag så fint tappat när jag åt frukost.