Precis kommit hem från Alex. Vi har inte träffats på jättelänge, så vi tog en spontan-träff i dag. Och det bara slog mig, vi kommer kanske funka som vänner ändå. Vi tog en promenad och sen hyrade vi film. Jättetrevligt.

Jag tycker fortfarande om honom, men jag är inte KÄR i honom. Väldigt befriande känsla.

Jag vill ha kvar honom i mitt liv, men bara som en vän.

Vi fungerade inte som ett par, och kommer aldrig försöka det igen.

och nu dricker jag kaffe. Så här sent på kvällen. Jag kommer aldrig somna. Men det gör jag junte ändå. Så det spelar ju ingen roll.

Hon som alltid har sprungit runt i skinnbrallor, färgat håret rött och tagit hand om både huset och trädgården själv. Nu sover hon mest, är bara skinn och ben och man känner knappt igen henne. Hon har börjat med den starka cellgiften nu, som man tappar håret av. Hon var och köpte en peruk häromdagen.

Hon som är min extramamma, sen mamma dog. Som alltid var pigg och glad, och körde hit och dit och bakade och hjälpte mig med att storstäda lägenheten och bära ut skräp. Nu gör hon verkligen ingenting. Jag vet inte när hon åt senast.Lever på kaffe och cigaretter. tar en miljon tabletter.

JÄVLA CANCERHELVETE!

Du får inte försvinna du med mormor. Mitt hjärta skulle brista helt då.

Älskade älskade mormor.