jag känner mig konstig i dag. Känslosam, nostalgisk, vill tillbaks till dåtiden. Det är så mycket nytt nu, hela jag är så ny, jag hinner knappt med. Lite smått personlighetskris. Undrar hur andra uppfattar mig? för jag vet knappt själv hur jag uppfattar MIG SJÄLV.

jag levde med depressionen så länge att den blev en del av min personlighet. Nu när den nästan inte finns kvar, är jag naturligtvis en annorlunda människa. jag är inte van vid det. att skratta, att vara social, njuta av saker och ting, se allt i färg i stället för svart. Jag är nästan överväldigad på nåt vis.

Men det går så fort. jag har lämnat en person bakom mig, hon som var jag. och jag har knappt hunnit säga hej då.

jag måste stabilisera mig lite. Hitta mitt "jag".

jag kommer inte i håg senast jag grät. det är helt otroligt.