En väldig massa panik-känsla över mig i dag. började redan vid frukosten i morse, skakig  om händerna och svårt med koncentrationen.

Men tog mig igenom jobbe-dagen, och skötte mig fint trots mitt hjärta som slog konstigt och den obehagliga nervositeten som om nåt hemskt skulle hända i vilken sekund som helst.

jag var heeelt övertygad om att jag skulle bli påkörd på min nya cykel eller nåt åt det hållet. men jag sitter här, livs levande. 

drogat ner mig helt med Sobril. och känner mig lite mer bedövad, men fortfarande obehaglig till mods.

vad är det med mig?

är det nåt som ska hända?...eller vad är det jag oroar mig så hemskt för?

har jag panikångest?

eller är det hjärnan som åter igen försöker ta fram känslor som jag gömt djupt därinne? som jag inte vill ha att göra med. men som inte går att sopa undan för alltid.

jag vet inte.

jag ska käka sobril resten av kvällen med, och förhoppningsvis däcka så jag slipper den här fruktansvärda känslan.

S, tänker på dig. saknar dig.