Jag tänker sluta gå upp på morgnarna. jag tänker ligga i min säng även om det börjar brinna i huset.

Allting är så väldigt mörkt just nu. dimmigt. magont. hjärtont. jag orkar inte med det här livet längre.

jag orkar inte kämpa. till ingen nytta. 

jag undrar verkligen hur länge jag kommer orka fortsätta kämpa mot depressionen. i 2 år har den hållt mig i sitt järngrepp. 

ljusa stunder glimmar till ibland såklart. men dom blir aldrig långvariga. och jag ramlar alltid tillbaks i mörkret igen, så småningom.

har inte ens nån lust att blogga faktiskt.