Samma stund man börjar tycka om någon så blir man plötsligt sårbar. En annan människa kan plötsligt få en att bli ledsen, glad, frustrerad, arg och irriterad.

Det är inte för inte som jag bara haft flyktiga kärlekshistorier under en väldigt lång tid. Hit and run. sticka precis innan man går från att dejta till att bli pojkvän och flickvän.

Min sytråds-själ klarar bara inte av besvikelser och nederlag. 

Två gånger i mitt liv har jag tyckt om en annan person väldigt, väldigt mycket. och båda gångerna har det slutat i total kaos. Och jag har hamnat i en hög med spillror som har tagit åt helvete för lång tid och energi att ta sig upp i från. Jag vill inte hamna där igen. och enda sättet att undvika det är att inte bli kär. Jag har skaffat ett hjärta av sten och byggt upp en mur runt hela mig som ingen kan ta sig i genom.

Men plötsligt börjar jag tina upp lite grann. men bara lite lite. Och jag tänker ta det väldigt väldigt försiktigt innan jag släpper muren helt. babysteps.

Det goda i att tycka om någon börjar plötsligt överskugga det onda. men inte helt.

Det återstår att se om han lyckas tina upp mig helt. Jag måste utreda först om det överhuvudtaget är värt det. utreda exakt vad han för person och vad hans planer med mig är.

Det är ett lömskt släkte. det dära mans-släktet. Det vet vi ju alla.

Anyhoooow, för första gången på nånga dagar har jag inte en enda plan i dag. ingen tid att passa. och det är lovely! ska dock låna sandras ugn när hon kommer hem våran har lagt av helt. Och jag har en sockerkakssmet i kylskåpet som bara längtar efter att bli gräddad.

Och sen ska jag läsa läsa läsa. och kanske städa lite. städning gör mig rofylld.

So long mina små smultron!