Läste en undersökning om ensamhet. Man ser framför sig att det är som pensionär man känner sig som mest ensam i livet, man jobbar inte längre, ens make eller maka kanske dör...barnen är upptagna med sitt, ens vänner går bort efter hand.

MEN det visade sig vara mellan 25-40 som människor kände sig som mest ensamma.

Det är DÅ allt ska hända. Man ska bilda familj, skaffa hus, göra karriär och dessutom njuta av livet fullkomligt och må skitbra.

Och som singel i den åldern hamnar man helt utanför samhällsnormen. Ens vänner går en efter en in i parrelation, de får barn. De har inte längre tid, man lever i helt olika världar. Prioriterar olika saker, har olika syner på helgnöje.

Då är det inte kontsigt att man inte bara känner sig ensam och övergiven, utan också känner en ENORM stress och press på att man själv också måste göra allt det man SKA göra.

Jag kan dock reta mig på att alla säger "bara du med hittar kärleken så kommer du bli lycklig". Precis som att det är DET hela ens lycka hänger på?

Jag vägrar göra som alldeles för många andra, skaffa någon bara för att ha någon att bilda framtid med, och slippa vara ensam och skämmas. Vara utanför systemet. Inte kunna gå på parrmiddagar eller ha playdates med barnen.

Och jag är helt sker på att många familjer bara ser bra ut på ytan, men inom stängda dörrar är ingen av dom lyckliga.

Jag vägrar känna mig stressad.

Och jag vill inte att folk ska tycka synd om mig för att jag är ENSAM mitt i livet, att allt ska vara så förbannat fokuserat på tvåsamhet.

Jag har annat att fokusera på än att jaga efter make och barn och hus och volvo just nu.

Jag måste fokusera på att överhuvudtaget LEVA först.

 

V-2

23 februari 2010 19:42

Håller med dig fullkomligt.
Men i mitt fall spelar det ingen roll om jag är singel eller tillsammans med någon, jag VÄGRAR släppa min egen identitet och bara bli ena halvan i ett par.
Jag AVSKYR parmiddagar! Det är så tragiskt, tillgjort och krystat och i de allra flesta fall tvingar det två människor, som inte har någonting gemensamt, att umgås på grund av att deras respektive är goda vänner.
Hur sjukt är inte det?
Nejdu, hellre ensam än tvingad till massa sånt kvasi-civilserat trams...

 

Magnus

25 februari 2010 04:25

Jättebra skrivet. Håller med om vartenda ord. Lycka består av många olika delar och element. Kärlek är"bara"ett av dem. Enbart kärlek tvivlar jag på att man kan bli lycklig av, det krävs att mer i ens liv är bra än bara det.

http://xender.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Bläddrar bakåt i min blogg och blir ibland riktigt illa till mods. Läser om inlägg med droger, överdoser, rakblad och blod och sjukhus, PIVA, intensiven och en total ovilja att leva. Och inser en sak jag borde tänka på oftare, hur jävla långt ja...

    Jag gick länge runt och tyckte att alla att män var rövhål. Mina erfarenheter sa detta till mig. Av dom 6 pojkvänner jag haft så har fanimej alla varit kompletta skitstövlar,psycho, manipulerande och stampade ner mig tills jag var absolut in...

Jag är en sån som väldigt sällan får biverkningar av mediciner, ja förutom viktuppgången då. Men en rolig sak är att seroquel har som sällsynt biverkning "ökad sexlust", och så har även mirtrazapin. Och DOM är dom enda biverkningarna jag åkt på. På B...

    Haft tele-tid med läkaren nu. Jag hann knappt säga något innan hon typ nästan skrek JAG SKRIVER INTE UT BENSO!!! eeehhh jag sa inte det heller? Hon frågade om jag ville bli inlagd. Jag sa nej, att om jag är inlagd kan jag inte knarka och...

    Ibland saknar jag personen jag en gång VAR. Hon var så annorlunda. Hon hade så kul. Hon sparkade ångesten i röven och levde som morgondagen aldrig fanns. Hon hade aldrig tråkigt. Var hon rastlös, tog hon en spontant tåget till en annan sta...