Känner mig så himla himla konstig.

Det är som om min kropp inte kan bestämma sig för vad eller hur den ska känna.

Konstant nervös, orolig, lessen..nere...men sen vill hjärnan så himla gärna bli påverkad av solen, så den kämpar inombords mot demonerna och verkligen FÖRSÖKER vara glad. Och allting blir bara en enda konstig soppa.

Om min hjärna bara NÅN GÅNG kunde bestämma sig för vad den ska känna. Hellre konstant deppig då än det här oerhört utmattande hoppandet mellan tusen olika känslor. jag blir knäpp på de här.

ska ringa till sölvesborg städ nu, se om dom behöver några vikarier. jobbade ju  ganska länge där för några år sen, och trivdes faktiskt riktigt bra. Fråga kan man ju alltid göra. jobben kommer ju inte precis och knackar på dörren.

Kom på att Emmas dop är i helgen, och att jag ju måste ha nåt pluttinuttigt att ha på mig då. Kände mig skitsmart när jag kom på att jag kan ha samma kläder jag hade på Axels dop för 2 år sen.

Kjolen gick inte att knäppa och satt som en andra hud över röven, och blusen var så tajt att mina tuttar blev alldeles platta.

Jag HAR verkligen gått upp i vikt alltså!!!

Får väl låna nån av sandras gamla mamma-klänningar eller nåt.

Nu ska jag strax in till stan och bland annat hämta ut mina ångest-piller på apoteket. Hade jag inte haft frikort så hade jag skitit i det. För inte FAN hjälper dom ändå.

Kan ju alltid inbilla mig att det är lite placebo-effekt om inte annat.

Och sen ska jag köpa nån skitbillig mörk hårfärg att färga över det smått ORANGA håret jag fick när jag exprimenterade med håret förra veckan.

Det klär mig inte.

Dom hemska tankarna vill inte släppa, vill inte försvinna. Dom är med mig konstant just nu. jag funderar på hur, var, när...planerar..nästan omedvetet.

Det är så svårt att vara på ett ställe(livet) där man inte trivs. Att försöka tycka om det, TVINGA sig. när det inte går.

Jag minns inte när jag var lycklig eller harmonisk senast. Jag minns inte senast jag gic en hel dag utan ångest, jag minns inte senast när jag inte räknade dagens timmar för jag ville den skulle ta slut nån gång. Jag minns inte senast jag kunde titta mig i spegeln med högt huvud och känna mig STOLT över mig själv...och jag minns inte senast jag hade löjligt ROLIGT utan alldeles för stor mängd alkohol i kroppen.

vill inte vill inte vill inte vill inte

mera.