Jag trippar fram på tå. smyger genom livet just nu. jag är så rädd för att gå in i nånting, för att ramla. sat på mig dom gamla välbekanta skygglapparna så jag inte ser omvärlden. jag koncentrerar mig på att flytta höger fot...vänster fot...gå...gå...gå

svarar inte i telefon. vill inte umgås. vill knappt säga hej på stan. jag är så rädd för att om min koncentration släpper..om så bara för en sekund...så faller jag.

alkohol, piller...allt som kan bedöva...psykjouren skulle ringa i dag...jag vågade inte ens svara  då...jag kan inte prata ....vågar inte öppna käften för det finns för mkt att säga...för mkt som jag bara vill ignorera...inte ta upp til ytan.

jag får koncentrera mig på helt meningslösa saker som att klä på mig på morronen...upptäcker att jag får fundera på hur fan det nu var man knöt skorna...

glömt dricka kaffe....glömt röka..kommer på...jag borde ju vara röksugen?...tvätta...inga rena kläder...känns som att bestiga mount everest...vaknar på nätterna...ligger och stirrar...tänker inte...vägrar tänka...tänka på att blomman i fönstret ser vissen ut..vad är de för katt som ligger i sängen?...tänkte ut och gå...men rädd för att glömma bort vägen hem...

bara ta mig härifrån. till en annan kropp, en annan hjärna. en annan personlighet...ett annat liv