Har spenderat några dagar på sjukhus. lite för många piller och lite för mkt alkohol gjorde att jag ramlade i hop i köket och ambulansen kom och hämtade mig. itvingad kol, hundra blodprov, elektroder över hela överkroppen, dropp och sen rakt upp till hjärtintensiven. där låg jag två dagar.

vidare därifrån till PIVA (psykiatriska intensiven) i karlskrona. prata med psykologer och läkare och bedömde att dom ville ha mig inlagd eftersom jag var en fara för mig själv. En blick på det stället: galler för fönstrena, alla speglar borttagna, kroppsvisitering, plastbestick och platsglas och galningar som sparng runt överallt(som en scen ur "gökboet") och jag VÄGRADE. Och eftersom jag inte var tvångsinlagd så kunde dom inte neka mig att åka hem.

jag längtade efter cigg, en dusch, MINA kuddar, kissarna, inte var fast i massa sladdar och slangar och nu är jag hemma och helt slut. både fysiskt och psykiskt. med massa minnesluckor och ångest.

Träffa läkaren på vuxenpsyk i morron och disskutera hur vi ska gå vidare härifrån. säkerligen samtalsterapi och byte av mediciner. bara jag slipper bli inlad så skiter jag i vad som händer.

ska krypa ner i min alldeles egen säng nu och bara blunda och njuta av tystnaden ett tag.