Socialen är verkligen knepiga. eller rättare sagt den handledaren  som jag råkat få. han är dryg, nästan lite otrevlig, och ser mest ut som han helst skulle vilja gå i pension och slippa hjälpa människor. Har i alla fall ansökt om bidrag att klara mig med i juni månad, fast det blir inte många kronor. och jag försökte dra upp det där om lägenhet hundra ggr innan han ens lyssnade. då var det precis som han glömt bort det. vi pratade om det förra gången jag var där för fan!!

så han skulle ta upp det på nästa stormöte och se om dom hade möjlighet att köra ut och se hur jag bor. och det hoppas jag verkligen, för får dom se trångt jag faktiskt bor så kan dom inte neka mig hjälp!

Blir bara irriterad varenda gång jag går i från socialkontoret.

Det gick bra på vuxenpsyk i alla fall. vi pratade lääänge, och jag tog upp saker jag inte pratat om på år och dagar. saker som har med varför jag blev deprimerad ens från första början. och hon påpekade även att jag verkade mkt piggare. och berömde mig för att jag faktiskt har DRIVKRAFT att jag VILL bli frisk. och jag VILL ta emot hjälp och jag KÄMPAR verkligen för att bli lycklig.

kändes skönt att höra.

i morron ska storasyster sandra på en sn där privat seans. Med ett väkänt och duktigt medium. förhoppningen är att få kontakt med mamma. eller mormor. och allting spelas in på band så vi andra också an höra det sen.

ska bli så spännande och det hade betytt hela världen för mig att få höra hälsningar från mamma!

jag tror stenhårt på andar och ett liv efter detta.

vad tror NI?