En liten nedåtgång. var det roliga redan slut?

vet inte vad som hände. dagen har varit lite dimmig. och det känns mest som om någon har satt ett lock över allting inom mig och jag har nästintill blivit känslokall. det känns konstigt. jag saknar att KÄNNA. försökte lyssna på sorglig musik för att kunna locka fram åtminstone EN liten tår. men nej. totalt likgiltlig.

det är sönt att slippa dom jobbiga känslorna. men alla andra känslor då? min ekonomi ser rent för jävlig ut och jag kommer inte kunna betala hälften av räkningarna, och borde vara skitorolig. men bara stoppar undan dom och skiter mest i vilket.

dagarna med eurofi upprymdhet och pånyttfödelse bara försvann och ersattes av det här. ingemansland.

jag är inte onormal, men inte normal heller. så svårt att förklara. fast kanske bättre att vara så här än självmordsbenägen?

vi får se hur det hela utvecklar sig.

möte på socialen i morron, få hjälp med sjukhusräkningarna hoppas jag och se hur det går med lägenhet. direkt efter ska jag på kontroll på vuxenpsyk. se hur det går med medicinerna och så dära. jag ska säga att det går bra. för jag orkar inte kladda med fler meds nya meds nu och bli erbjuden samtalshjälp igen, för det har jag inte råd med. jag vill bara låta allting vara nu. låta det gå sein gång. och se hur det hela slutar.

förhoppningsvis lyckligt.

Hur har jag kunnat missa henne? Mellissa horn! Inte bara är hon lite av en svensk Tori amos utan också en kvinnlig lars winnerbäck. kan inte bli bättre!