Jag är så trött på att bo i en liten stad, där man tvingas stöta på gamla ex och andra man helst inte vill stöta på hela jävla tiden. Att alla vet allt om alla. Och rykten om människor sprids på 1 dag ungefär.

Jag orkar knappt bry mig om allt jag har kallats i denna fitt-stan.

Fast med själva staden trivs jag ju så himla bra. Nära till havet, nära till skogen. Mysiga fik och lugnt på kvällarna. 

Så jag har nån sorts har-kärlek till sölvesborg.

Jag har slutat gå ut på stans enda krog för jävligt längesen. Där börjar man alltid bråka med nån, och stans kvinnliga befolkning verkar ha stora problem med mig. Jag fattar fortfarande inte varför. Jag har aldrig legat med nån annans pojkvän så vitt jag vet. Dock har jag helt naturligt lätt liksom att umgås med killar och va polare med dom, UTAN att det ligger nån sorts sex-tanke bakom.

Många tjejer verkar helt enkelt ha svårt för det.

Jag har alltid trivts bättre med killar, och håler stenhårt i dom tjejkompisar jag har. Som vet vem jag är, och känner mig utan och innan. 

Så jag står i valet och kvalet, ska jag verkligen flytta till lägenhet här igen, eller ska jag flytta nån helt annanstans?

Tänk den gudomligt sköna tanken att vara anonym i en stad. Jag kan gå ut på krogen och göra vad jag vill, för ingen känner mig eller behöver snacka om det. 

Men sen bor dom flesta personer jag tycker om här, jag vill inte lämna det heller.

Får nog ta mig en riktig funderare på det här.