Hittade ett brev innan som en väninna till mamma skrivit till mamma hösten 1981. Där skriver hon bland annat "hur är det med lilla Charlotte?" Det var alltså jag. lilla charlotte. men jag blev ju en Maria till slut ändå.

Tänk om jag blivit en charlotte i stället? tänk om mitt liv blivit annorlunda då?

troligtvis inte.

Men tänk egentligen hur mkt ödet spelar roll i våra vil. små små beslut som kan ändra hela ens liv. tänk om man valt andra vägar? då hade man hamnat på helt andra platser.

Tänk om jag hade flyttat till min första pojkvän som bodde 80 mil härifrån? tänk om jag tagit det där jobbet i uppsala?tänk om jag verkligen dött när jag försökte? tänk om mamma fortafarnde hade levt?..hade jag varit samma person då? tänk om jag trots allt stannat kvar hos mitt ex? tänk om vi fått barn? tacka gudarna för att man gör BRA beslut ibland! 

tänk om jag aldrig sagt upp min första lägenhet som jag älskade så mycket? tänk om jag förlovat mig med J? tänk om jag tagit körkort när jag borde gjort det?

Alla dessa beslut här i livet. jag undrar om det är förutbestämt? att saker faktiskt händer av en orsak? eller man har all kontroll själv. att allt räknas. allt man gör. alla förhållande man går in i. alla jobb man tackar ja till. ställen man väljer att bo.

jag kan bara inte låta bli att tänka på att mitt liv kunde sett helt annorlunda ut vid det här laget om jag bara gjort vissa saker på ett annat sätt. innan tiden rann ut. som det känns som att det gjort nu.

jag kanske hade varit lycklig nu? jag kanske hade haft 2 barn, bott i ett hus på landet med körkort och trevligt jobb. där skulle jag vilja vara.

just i det stadiet.

men det känns milslångt i väg.

och tiden bara rinner på. i rasande fart. tick tack tick tack... 

Jag måste ta mig ur den här onda cirkeln med jobb innan jag blir galen. nu har jag jobbat som jag gör i över ett år, och aldrig fått nåt vikariat längre än 2-3 månader i stöten. har skickat intresseanmälan till alla boenden i sölvesborg, även fast dom inte behöver folk. och dom jobb som finns lediga på AMS har jag inte ens behörighet att söka.

jag VILL inte sätta mig i skolbänken igen. jag har inte gjort annat än pluggat i mitt liv!

måste läsa påbyggnadskurs för att kunna jobba som djurskötare eftersom jag gick naturbruksgymnasiet. och jag läste aldrig färdigt litteratur-vetenskapen heller, utan måste läsa en kurs till för att kunna jobba som bibllioteks-assistent. jag VILL INTE. jag kräks bara jag tänker på föreläsningar och tentor.

jag vill jobba, tjäna pengar. kunna betala min räkningar. och få ett liv god damn! 

jag vet inte vad jag ska ta mig till.

dom på arbetsförmedlingen säger att jag ska flytta för att det finns fler jobbb i andra städer. men jag vill ju inte flytta. alla jag tycker om finns ju här. det liv jag har finns i denna staden. skulle jag lämna det, skulle jag bli...helt ensam. och det känns inte särskilt lockande.

man ska skaffa nya vänner bla bla bla. men jag vill inte det. jag är nöjd med dom jag har.

det känns som jag  är inne i en stor trasselboll som jag inte vet hur jag ska ta mig ur. för det finns knappt några möjligheter.

vänta på att ett jobb ska bli ledigt.

det är väl egentligen det enda jag kan göra. och gud vet hur lång tid det kan ta?

anyhow, nu ska jag äta rostat bröd för jag okrar inte laga middag sen ska jag ska kanske ut och ta lite friskluft. om min febriga kropp orkar det. det har satt sig på bihålorna nu och i halsen. jääävla mög.