Ibland kommer jag på mig själv med att undra varför jag inte har någon pojkvän. alla mina ex har skaffat nya partners. och jag har fått chansen att bli seriös med folk. men jag backar, gång på gång på gång.

vad är det för fel på mig? förr i tiden brukade jag tycka om att vara i förhållande. det tog aldrig särskilt länge mellan förhållanden. för jag hittade alltid någon ny. någon annan jag kunde älska. och göra allt det där myspyset man bara kan göra med en seriös partner. 

men jag saknar inte ens det. allt jag minns av att vara i ett förhållande är bråk, svartsjuka och slagsmål. 

jag ser nuförtiden på förhållande som ett fängelse. någon som kontrollerar mig. jag kan inte göra vad jag vill. umgås med mina killkompisar, träffa vilka jag vill när jag vill. gå ut på krogen utan tjaffs och vill jag va ensam så är det ingen som måste ifrågasätta det. det är ingen som kan ställa KRAV på mig.

jag börjar undra om min förhållande jag haft, med fel killar helt enkelt förstört min framtid med att ha en fast partner. att jag fått fel uppfattning.

för det måste ju finnas nåt bra med det? annars hade ju inte hela livet gått ut på att finna kärleken liksom?

jag hatar att jag hatar kärlek.

jag hatar att jag hatar att vara beroende av en annan människa. kommer jag nånsin våga igen? 

jag vill ju självklart gifta mig och skaffa barn jag med. men hur ska det gå till när jag inte vill/vågar låta någon komma så nära?

har jag blivit FÖR självständig? 

så fort någon börjar visa känslor och börjar ställa krav och vill hålla handen på stan och greja. då ser man bara rökmolnet av mig.

puts väck.

jag har även kommit fram till att alkohol är lösningen på mina sömnproblem. way to go maria. way to go. 

Jag tog bussen i dag när jag skulle hem från Jörgen. och såklart var det HAN som körde. jag känner mig tvingad att fortsätta vara trevlig mot honom eftersom han ger mig busskort och grejer. så jag satt därframme en stund och pratade lite allmänt.

sen började han hålla på igen. han berättade om sin fru, att han inte tror på monogami, utan att man ska få träffa vem man vill när man vill. och han undrade om jag ville ut och äta och dansa en kväll med honom. och jag tackade vänligt men bestämt nej. och han frågade varför jag var så svårfångad och att han inte skulle ge upp förrens jag gått med på att träffa honom.

då sa jag att jag bara gillar yngre killar och att han var för gammal. "du borde prova en riktig man nån gång, du vet inte vad du går miste om. jag kan föressten ta 150 i bänkpress" säger han då.

ooooook. jag flyttade mig lite diskret bakåt för dom andra folken i bussen började lyssna vad vi sa. och jag höll på att skämmas ihjäl. 

ibland undrar jag vad det är för fel på honom.

men jag måste ju ta bussen, så det är bara att bita i hop och vara vänlig, men bestämd. han börjar skrämma mig. när han snackar så där snuskigt och äckligt. skulle han ens få för mig att lägga ett finger på mig så anmäler jag honom. DIREKT. så han förlorar jobbet och hela köret. han kan inte hålla på så när han jobbar med ett service-inriktat yrke. tänk om han ger sig på yngre, mer "naiva" tjejer. och de går med på att träffa honom?? det kan sluta farligt.

 anyhow, otroligt seg i huvudet i dag. men sovit rätt så ok i natt. sover som sagt alltid bättre med sällskap. det känns tryggt.

ska tvinga ut mig på en promenad sen fixa lite qournkorv och spaghetti.

sen skulle jag vädligt gärna vilja börja jobba igen. some time soon. det här börjar bli drygt.

10 dagar nu.utan jobb. sucks.