jag slits mellan två personligheter i min kropp. Den sjuka maria, och den friska maria. Det måste vara så här det känns att vara schizofren.

Den friska maria vill leva livet, ser möjligheter i stället för motgångar, tänker att allt kommer att ordna sig och skrattar och är allmänt charmig och glad.

Den sjuka maria vill bara gråta, sova, ser världen som en enda lång transportsträcka mot döden och skiter fullständigt i framtiden för hon har redan planerat att ta ett rep och gå ut i skogen och göra slut på lidandet.

Dom kan inte samsas, och smälta ihop till en person. och hur mycket den friska maria än kämpar så tar den sjuka maria övertaget hela tiden. 

Vem kommer att vinna?

Det känns som att jag är i en tecknad film med en djävul på ena axeln och en ängel på den andra. och dom käftar mot varandra och säger till mig vad jag ska göra och försöker överrösta varandra hela tiden. för båda är starka , och båda vill vara ensamma i min kropp.

Det här är tröttsamt, slitsamt och jag undrar återigen will life ever be sane again? 

..är jag så jävla snygg också när jag är arbetslös. jag lägger verkligen ner mkt energi på mitt utseende.

Nej, nu börjar det här drivar-livet gå mig på nerverna. det är bra nu tack.

Sökt ett jobb i dag. På gerbogården, som jag säkert inte får ändå. för en fågel viskade i mitt öra att dom skulle ta nån timvikarie som jobbat på gerbogården ett tag. jag har aldrig jobbat där så.

Och nu äntligen har jag också lyckats med konststycket att vända på dygnet. gick upp cirkus halv tolv i dag. så nu är jag en sån där vanlig arbetslös ungdom. 

I min arbetsplan från arbetsförmedlingen står det: "duktig ambitiös tjej som kommer lösa sitt problem inom en snar framtid".

vart tog den duktiga ambitösa tjejen vägen? hon har försvunnit lite på vägen. och hon får gärna komma tillbaks nu.

jag måste jobba igen innan jag blir galen!!!!! 

Vilket jävla jobb som helst. förutom möjligtvis hora.